Satirisk bild till roasten av Borgholm
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

BORGHOLM

Sveriges största sommaröppet-skylt med postnummer.

Roastad 21 november 2026

Borgholm på norra Öland är en stad som lever efter en enkel affärsidé: tjäna pengar på stockholmare i juli och överlev på minnet av dem resten av året. I sex veckor är det ett semesterparadis. I februari är det så tyst att man kan höra någon fundera på att flytta till Kalmar. Staden har två årstider: högsäsong och obduktion.

Vi börjar med Borgholms slottsruin. Stadens största sevärdhet är alltså en byggnad som gick åt helvete för över tvåhundra år sedan. Och sedan dess har man inte gjort något åt saken, förutom att börja ta inträde. I andra kommuner kallas det eftersatt underhåll. I Borgholm heter det kulturarv. Man säljer biljetter till ett hus utan tak och marknadsför det som en upplevelse. Prova den affärsidén med ett vanligt hyreshus.

Sedan har vi Victoriadagen. Den 14 juli stannar Sverige upp för att titta på en vuxen kvinna som fyller år. Det sjungs, viftas med flaggor och direktsänds från ett kungligt sommarfirande. Hela landet sitter framför tv:n och granskar en födelsedag som om resultatet kunde påverka statsbudgeten. Ingen vanlig människa har fått så mycket uppmärksamhet för att lyckas bli ett år äldre utan att göra något särskilt.

Och vägen dit? Ölandsbron första veckan i juli. Sex kilometer organiserad frustration. Barn skriker, luftkonditioneringen kämpar och någon i baksätet frågar om man snart är framme. Det är Sveriges längsta kollektiva bevis på att semester inte nödvändigtvis innebär avkoppling. Efter bron återstår bara några mil bakom en husvagn som vägrar överskrida 63 kilometer i timmen.

Campingarna kring Borgholm är så enorma att själva staden framstår som ett servicehus. Det finns campingplatser med egna butiker, restauranger, underhållning och aktiviteter. Borgholm har i princip outsourcat sin befolkning till människor med förtält. På sommaren är det fler som letar efter tömningsstationer än som letar efter jobb.

Och alla dessa sommargäster som säger: "Vi bor nästan här!" Nej. Ni hyr en stuga i tre veckor och har köpt en disktrasa med en väderkvarn på. Att ni kan namnet på glasskioskägaren betyder inte att ni tillhör lokalbefolkningen. Ni har aldrig skottat en uppfart i öländsk snålblåst. Ni känner till Borgholms glassutbud, inte dess verklighet.

Näringslivet har samtidigt sju veckor på sig att få ihop en årsomsättning. Under juli arbetar restaurangpersonalen i ett tempo som borde ge rätt till diplomatisk immunitet. En lunch kostar vad en middag borde kosta, och ingen klagar eftersom havet ligger inom synhåll. Sedan kommer september. Butikerna drar ner jalusierna, uteserveringarna försvinner och hela staden tappar strömmen utan att elnätet märker någonting.

Kroppkakorna förtjänar förstås ett eget hån. Ölands stolthet är en tung potatisboll fylld med fläsk som serveras med smör och lingon. En maträtt konstruerad för människor som behöver orka harva en åker, men som nu äts av semesterfirare vars största fysiska prestation är promenaden från parkeringen. Efter tre kroppkakor behövs inte solstol. Det behövs bårtransport.

Och så har vi alvaret. Ett europeiskt unikt landskap med enastående naturvärden, urgammal kulturhistoria och biologisk mångfald. Turisten kör förbi i hundra och konstaterar att det inte finns något att se. Tusen år av naturhistoria får konkurrera med ett akut behov av att hitta nästa glassförsäljare. Alvaret har överlevt århundraden av hårt klimat. Det svåraste hittills är besökare som frågar var träden är.

Men när augusti blir september händer något märkligt. Husbilarna försvinner. Kön till glassen upphör. Storgatan återgår till att vara en gata, inte en vandrande uppvisning i solbränna och funktionssandaler. Havet ligger kvar. Slottsruinen står fortfarande där och är trasig. De gamla husen får tillbaka sin värdighet.

Och då blir Borgholm genuint vackert.

Det är nästan provocerande.

Staden är som allra bäst när den slipper alla människor som gör det ekonomiskt möjligt för den att finnas kvar.

Borgholm: nio månader av längtan efter turisterna och tre månader av längtan efter att de ska åka hem.

Öland +3 . Texten är satir och innehåller avsiktliga överdrifter.

Sprid eländet

Skicka den till någon som bor, eller absolut inte vill bo där.

Grannarna klarade sig inte heller

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Borgholm skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.