AI såg det du missade i slutdebatten
Av Rickard Eriksson, publicerad · 8 minuters läsning

Bilden är inte från SVT:s sändning, utan en AI-tolkning av en extremt detaljerad beskrivning av en skärmdump av tv-sändningen. Klicka för att läsa hela bildprompten.
Hela prompten, 1 383 ord, som bildmodellen fick utgå från:
Fotorealistisk stillbild från en svensk tv-sänd politisk partiledardebatt. Liggande bildformat 16:9, cirka 2 048 × 1 153 pixlar. Bilden visar hela debattscenen, åtta deltagare bakom varsin smal talarstol, två programledare med ryggen mot kameran och en stor sittande publik som omger scenen. Bevara känslan av en verklig tv-skärmbild med något mjuka detaljer, lätt komprimerade färgövergångar, mörka publikpartier och intensivt färgat studioljus.
Kameran står bakom de främre publikraderna, något upphöjd över de sittande åskådarnas huvuden, och riktas svagt nedåt mot scenen. Använd en måttligt vidvinklig bildvinkel som rymmer hela scenbredden och en stor del av den höga fondväggen. Perspektivet är naturligt, med viss vidvinkelutdragning nära kanterna men utan fisheyeeffekt. Bilden är nästan symmetrisk, men de båda programledarna står något till höger om bildens mitt. Visa ingen takyta. Fondväggens höga fönster och pelare fortsätter ut genom bildens överkant.
Lokalen är en stor, äldre hall med grova grå sten- eller tegelväggar, höga smala fönster och kraftiga murade pelare. Arkitekturen har en rå, historisk och industriell karaktär. Bakväggen upptar ungefär bildens översta tredjedel och består av en rytmisk upprepning av höga fönsterfält och breda murpartier. Fönstren är indelade i små rektangulära rutor av mörka spröjsar. De lyser starkt röda i nederdelen och övergår uppåt i mörkt vinrött, violett och nästan svart. Flera fönsterpar delas av smalare murade partier som är belysta i intensivt elektriskt blått.
Låt blå strålkastare från golvnivå belysa pelare och murverk underifrån. Stenarnas ojämna struktur framträder tydligt i det blå ljuset, medan fördjupningarna blir mörka. De bredare väggpartierna mellan fönstren ligger i djupa blå och blåvioletta skuggor. Några små oregelbundna vita reflexer syns högt upp i fönstren, främst mot vänster och höger bildkant. Kombinationen av koboltblått murverk och röda fönster är avgörande för bildens utseende.
Scengolvet är en stor matt petrolblå yta, formad som en bred polygon som öppnar sig mot kameran. Den upptar huvudsakligen bildens mellersta och nedre del. En smal, starkt lysande vit LED-list med svagt blåviolett sken följer scenens ytterkant. På vänster sida löper ljuslinjen diagonalt från bildens vänstra kant vid ungefär två tredjedelar av bildhöjden upp till ett hörn bakom den vänstra talarstolen. Därifrån fortsätter den nästan horisontellt bakom deltagarna. På höger sida vinklar linjen ned mot höger bildkant. Scenens främre ljuskant skymtar mellan publikens kroppar. Golvet utanför scenen är gråbrunt.
Placera åtta smala talarstolar i en mycket svag båge tvärs över scenen. Deras ungefärliga horisontella mittpunkter ligger vid 17, 26, 36, 45, 55, 65, 73 och 80 procent av bildbredden. Varje talarstol har en låg, platt, silvergrå rektangulär fot, en hög smal svart kropp och en bredare grå bordsskiva med en tunn frontskylt. På talarstolarnas svarta framsidor finns två parallella vertikala ljuslister. Ett tunt horisontellt metalliskt band korsar kroppen ungefär halvvägs ned. Ljuset kastar ett diskret färgat sken på golvet.
Talarstolarna ska från vänster till höger vara märkta V, MP, C, S, M, L, KD och SD med små ljusa bokstäver på grå frontskyltar. De två vertikala ljuslisterna ska i samma ordning vara röda, gröna med turkos ton, intensivt limegröna, röda, blå eller cyanblå, klarblå, djupblå och gula. Den femte talarstolen skyms till stor del av den manlige programledaren. På bordsskivorna finns diskreta papper och små genomskinliga vattenglas. Låt bokstäverna vara små och något mjuka, som i en verklig tv-bild.
Bakom den första talarstolen från vänster står en kvinna med axellångt mörkbrunt hår och ljus till mellanljus hudton. Hon bär en dämpat blågrå byxdräkt och en ljus topp. Hennes kropp står svagt vinklad in mot scenens centrum. Händerna är nära bordsskivan. Byxbenen och en mörk sko syns till höger om talarstolens nederdel.
Bakom den andra talarstolen står en kvinna med kort brunt hår, mörk kavaj och vit eller mycket ljus rundhalsad topp. Hon står upprätt och tittar mot programledarna. Bakom den tredje står en kvinna med långt ljust blont hår med lugg och mjuka vågor. Hon bär en brungrå rutig skjorta eller blus och mörka byxor. Hennes händer är samlade nära bordsskivan.
Bakom den fjärde talarstolen står en kvinna med ljust blont hår i ungefär haklång frisyr. Hon bär mörk marinblå kavaj över en vit eller gräddvit topp. Ansiktsuttrycket är neutralt och uppmärksamt. Bakom den femte står en man med kort, prydligt kammat brunt till gråbrunt hår, mörkblå kostym, vit skjorta och blå slips. Hans huvud, axlar och en del av bröstet syns ovanför programledaren som skymmer större delen av hans talarstol.
Bakom den sjätte talarstolen står en kvinna med brunt, ungefär axellångt hår, blågrå långärmad överdel och händerna nära varandra på bordsskivan. Bakom den sjunde står en kvinna med långt blont hår och ljus benvit byxdräkt. Kavajen har tydliga slag och en relativt öppen halsringning. Hennes ljusa byxben syns på båda sidor om den blåbelysta talarstolen. Bakom den åttonde står en man med kort mörkt hår, skägg och glasögon. Han bär brungrå kavaj med en liten ljus bröstnäsduk, vit skjorta och gråblå byxor. Händerna är samlade framför honom. Alla åtta deltagare har återhållsamma, koncentrerade uttryck.
I scenens främre mitt står två programledare med ryggen mot kameran, vända mot politikerna. Kvinnan står till vänster, med kroppens mitt vid cirka 51 procent av bildbredden. Hon har axellångt blont hår i tydliga mjuka vågor och bär en svart långärmad överdel eller kavaj med vida svarta byxor. Hennes huvud börjar vid cirka 36 procent av bildhöjden. Kroppen fortsätter ned till ungefär 69 procent av bildhöjden, där delar av benen skyms av den närmaste publiken.
Den manlige programledaren står omedelbart till höger, med kroppens mitt vid ungefär 58 procent av bildbredden. Han är något längre än kvinnan, har kort mörkt hår och bär en ljust brungrå eller taupefärgad kostym med ljus skjortkrage och mörka skor. Kavajen har tydliga veck över ryggen och kring midjan. Han håller armarna böjda framför kroppen. Fötterna står något isär och den ena foten är lätt vriden utåt. Mellan och framför programledarna skymtar en smal ljus stödkonstruktion eller ett litet bord, med en vit rektangulär fot nära golvet. Programledarna överlappar delar av de mittersta talarstolarna.
Bakom politikerna sitter en stor blandad vuxen publik i flera täta, upphöjda rader. Publiken fyller hela bakgrunden från ungefär 20 till 49 procent av bildhöjden. Visa många individuella personer, huvudsakligen med neutrala och uppmärksamma ansiktsuttryck, klädda i mörka kavajer, tröjor, skjortor och blusar. Bryt av med enstaka beige, vita, röda och dämpat rosa plagg. Ansiktena är små och något mjuka i detaljerna. De främsta publikraderna är ljusare, medan de bakre gradvis sjunker ned i skugga.
Längst till vänster syns breda mörka trappsteg eller gradänger intill publiken. På höger sida fortsätter åskådarna runt scenens kant. Några personer sitter där i profil, delvis avskurna av bildramen. På den mörka högra väggen finns en liten starkt grön lysande utrymningsskylt omkring en tredjedel ned i bilden.
Förgrunden domineras av ryggarna på den närmaste publiken. Visa ungefär tio personer i den tydligaste raden, med deras huvuden vid cirka 61 till 68 procent av bildhöjden och kropparna ned mot nederkanten. De bildar ett oregelbundet mörkt band framför den blå scenen. Från vänster syns bland annat en man med glasögon och mörk kavaj, en person med kort mörkt hår och beige tröja, en mörkhårig person i mörk klädsel, en brunhårig man i mörk kavaj, en person med långt svart hår nära mitten samt flera kortklippta eller tunnhåriga män i mörka kavajer. Mot höger sitter en person med långt mörkt hår och ytterligare delvis beskurna åskådare.
Stolarna i förgrunden har svarta rundade ryggstöd med smala metallramar som fångar svaga ljusreflexer. Längst ned i bild finns ytterligare en närmare publikrad, där endast beskurna bakhuvuden, axlar och delar av ljusa eller mörka överdelar syns. Låt förgrunden vara mörk men fortfarande tillräckligt tydlig för att urskilja hår, kläder och stolsryggar.
Ljussättningen ska kombinera neutralt vitt studioljus på deltagarnas ansikten och kläder med starkt blått och rött arkitekturljus i bakgrunden. Programledarnas ryggar är relativt väl belysta, medan förgrundspubliken ligger i djup skugga. Bevara måttlig tv-skärpa och stort skärpedjup, utan suddig porträttbakgrund. Ljusa kostymer får vara lätt gråtonade. LED-listerna ska vara intensivt mättade och ha en liten ljusgloria, men inte ge stora reflexer eller filmiska ljusstrålar.
Slutresultatet ska upplevas som en autentisk översiktsbild från en pågående tv-debatt: åtta partimärkta talarstolar, två ryggvända programledare, publik både framför och bakom scenen, petrolblått golv, vita scenkanter, blåbelyst grovt murverk och höga rödlysande spröjsade fönster. Bevara alla överlappningar och det stora avståndet mellan kameran och debattdeltagarna. Lägg inte till tv-logotyp, undertexter, namnskyltar i bildgrafik, rubriker, vattenstämpel, extra talarstolar eller extra programledare.
Hör Rickards AI-röst läsa upp artikeln
?
Blogginlägget har getts röst med hjälp av lokal, kostnadsfri open source-AI upptränad på Rickard Erikssons röst. Lite onaturligt och ibland lite knepigt uttal, men som sagt gratis och GDPR-säkert, helt utan amerikanska molntjänster.
Jag körde hela SVT:s slutdebatt genom en AI. Ord för ord. Maskinen fick bara mäta, väga och räkna. Helt utan politisk färg. Resultatet visar inte bara vem som tog mest plats i rutan. Det visar hur vem som helst nu kan granska makten. Häng med, en del siffror kommer att överraska dig.
Det här är godbitarna från min analys. Vill du djupdyka i alla siffror och tabeller kan du ladda ner hela rapporten som en PDF på 31 sidor.
Två. Det var så många av de andra sju partiledarna som nämnde Elisabeth Thand Ringqvist. Och då bara i förbigående. Jämför det med Jimmie Åkesson. Han nämndes vid namn 31 gånger. Det var en av de första sakerna som hoppade ut ur skärmen.
Lyssna i stället: två timmars debatt på 17 minuter, för löprundan eller bilresan
Två röster går igenom kvällen. Avsnittet är gjort med NotebookLM utifrån hela transkriberingen av slutdebatten, alltså allt som faktiskt sades.
Thand Ringqvist var inte bara osynlig för de andra. Hon hade också minst taltid av alla, 9,1 minuter. Och hon sade ”jag” bara fyra gånger under hela kvällen. Motsatsen var Ebba Busch. Hon pratade mest, 14,1 minuter. Det är nästan en hel minut mer än Magdalena Andersson. Det roliga är att Busch fick ordet av programledarna minst antal gånger. Hon tog igen det genom att helt enkelt prata längst varje gång hon fick chansen.
Total taltid i studion, minuter
AI-analysen visar också att den stora duellen vi väntade oss, den mellan Andersson och Kristersson, knappt hände. De hade bara två direkta replikskiften. Den verkliga matchen stod istället mellan Ebba Busch och Nooshi Dadgostar. De rök ihop i åtta heta ordväxlingar. Och blockpolitiken? Den sprack i tre av fyra omröstningar. Bara i klimatfrågan höll blocken ihop.
De fyra sakvoteringarna
J = jaN = nejA = avstår
Ska matmomsen höjas till 12 procent igen 2028?
Ska Sverige ha mer ambitiösa klimatmål än övriga EU?
Ska straffbarhetsåldern höjas till 15 år igen?
Ska det krävas svenska värderingar för att få stanna?
Välkommen till min lilla prisutdelning. Jag har skapat ett debattekniskt index som väger samman fyra mått: genomslag (hur ofta andra nämner dig) 30 procent, utrymme (taltid per inpass) 25 procent, initiativ (direkta replikskiften) 25 procent och skärpa (frågor per minut) 20 procent. Ebba Busch vinner med 89 av 100 poäng. Sedan följer Jimmie Åkesson 74, Nooshi Dadgostar 66, Simona Mohamsson 63, Amanda Lind 55, Magdalena Andersson 55, Ulf Kristersson 49 och Elisabeth Thand Ringqvist 29. En brasklapp: det här mäter bara vem som tar plats, inte vem som har bäst politik.

Minutmaxaren
Ebba Busch
Kristdemokraterna
Fick ordet minst av alla, nio gånger, och talade ändå mest. 1,57 minuter per given chans.
Kraftpoäng89

Gravitationscentrumet
Jimmie Åkesson
Sverigedemokraterna
Nämndes vid namn 31 gånger av de andra sju. Tvåan Busch fick 22.
Kraftpoäng74

Inpassaren
Nooshi Dadgostar
Vänsterpartiet
Kvällens kortaste repliker, 30,6 sekunder i snitt, men näst flest direkta växlingar.
Kraftpoäng66

Solisten
Simona Mohamsson
Liberalerna
Sade jag 34 gånger mot vi 37. Ingen annan låg i närheten av den kvoten.
Kraftpoäng63

Kommentatorn
Amanda Lind
Miljöpartiet
Nämnde de andra 30 gånger. Nämndes själv fem. Angrepp utåt utan att bli måltavla.
Kraftpoäng55

Ihopbuntaren
Magdalena Andersson
Socialdemokraterna
Nämnde Åkesson elva gånger och Kristersson nio, oftast i samma andetag.
Kraftpoäng55

Maratontalaren
Ulf Kristersson
Moderaterna
45,7 sekunder per replik, längst av alla. Bara två direkta växlingar hela kvällen.
Kraftpoäng49

Den osedda
Elisabeth Thand Ringqvist
Centerpartiet
Nämnd av bara två av de andra, och bara med förnamn. Minst taltid, 9,1 minuter. Två frågor. Snabbast tempo, 170 ord i minuten.
Kraftpoäng29
Jag lät också AI:n plocka ut 45 påståenden för faktagranskning. Amanda Lind var noggrannast, med tre helt korrekta påståenden. Simona Mohamsson var den enda som inte hade ett enda helt bekräftat påstående. Hennes tre prövade var alla delvis riktiga. Men en rejäl brasklapp här med: det är för få påståenden för att kröna någon till lögnhals. Ofta handlar det om slarv, inte medvetna lögner.
Min AI-assistent plöjde hela debattens 16 753 ord för att hitta självmotsägelser. Alltså när en och samma person sa två saker som inte gick ihop. Det här är sånt du aldrig hinner uppfatta i soffan. Men den som läser allt på en gång hittar det. Här är sex tydliga exempel.
Elisabeth Thand Ringqvist varnade för en miljardärsskatt och pekade på Norge: ”Vi kan se vad som har hänt i Danmark och Norge. Där försvinner kapitalet.” (18:11). Men när Dadgostar kontrade med Norges låga arbetslöshet lät det annorlunda: ”lite märkligt att jämföra norsk och svensk ekonomi. Norge har en oljeekonomi. Du kan inte jämföra det överhuvudtaget.” (27:44).
Ebba Busch pratade om unga kriminella. Hennes parti tryckte nej till att höja straffbarhetsåldern, vilket innebär att 14-åringar kan dömas till fängelse (1:06:47). Men åtta minuter senare sa hon: ”Jag vill inte ha 13-åringar Jag vill inte ha 14-åringar i fängelse. Jag tror inte att det går en magisk gräns heller vid 15.” (1:15:57).
Ulf Kristersson förklarade hur riksdagen fungerar. ”Antingen är man för ett förslag, då röstar man grönt: ja. Eller så är man emot, då röstar man nej: rött.” (1:02:08). Problemet är bara att han själv tryckte gult, alltså avstod, två gånger under kvällen. Ett alternativ som enligt hans egen regelbok inte finns.
Jimmie Åkesson krävde permanent sänkt matmoms, en reform på över 20 miljarder. ”Att sänkningen i någon form ska vara kvar är absolut nödvändigt.” (11:49). En minut senare, när han kritiserade andras förslag, sa han: ”Vi kan inte hålla på så i debatt efter debatt och bara kasta ut tiotals, hundratals miljarder på priserna.” (12:54).
Simona Mohamsson skyllde först de dåliga PISA-resultaten på ett globalt problem: ”Det här tappet som vi ser i Sverige är ett tapp vi ser i hela världen. Det är för att vi befinner oss mitt uppe i en skärmpandemi.” (29:35). Senare var orsaken en annan: ”Ändå är disciplinen vänstersidans blinda fläck.” (40:41).
Nooshi Dadgostar klagade på regeringens tonläge: ”den här extremt mörka, deprimerade tonen. ’Allt är så läskigt och fel och alla ska bli fattiga.’” (51:19). Men hennes egen inledning var ”nånting håller på att gå sönder i vårt land” (8:18). Hennes slutord? ”nånting håller på att gå sönder i Sverige” (1:51:41). Hon använde precis den ton hon kritiserade.
Alla citat är ordagranna från den maskinella utskriften. Du kan kolla dem själv mot SVT Play. Det här visar inte att någon ljuger. Det visar vad som händer när man debatterar under press i två timmar.
När AI:n sorterade alla ämnen fick ekonomi mest tid, 25 minuter. Sedan kom brottslighet på 20 och integration på 19. Och det mest sagda ordet i hela debatten? Sverige. 95 gånger.
Taltid per ämne, i sändningsordning medurs från toppen
- Ekonomi25,3 min
- Skola12,6 min
- Klimat17,2 min
- Brottslighet19,8 min
- Integration19,4 min
- Sjukvård13,2 min
- Slutord8,6 min
Hur gjorde jag det här då? Det är nästan det mest spännande. Jag laddade ner ljudfilen från SVT Play. Sedan fick KB-Whisper, Kungliga bibliotekets taligenkänningsmodell, skriva ner allt som sades. En annan AI lärde sig sedan känna igen vem som pratade. Allt kördes på min egen dator. Ljudet lämnade aldrig huset. En viktig poäng för alla som jobbar med känslig data.
Bilden högst upp är en sorts digital viskningslek. En AI fick beskriva en skärmdump i extrem detalj, 1 383 ord. Sedan fick en helt annan AI måla upp bilden du ser, bara med hjälp av texten. Den såg alltså aldrig originalet. Poängen? Ju bättre du beskriver vad du vill ha, desto bättre blir resultatet. Och kom ihåg: märk alltid ut AI-genererade bilder. Allt annat är lurendrejeri.
Efter transkriberingen började det riktiga jobbet: faktagranskningen av 45 påståenden. Resultatet: 26 var helt riktiga, 11 delvis riktiga, 3 saknade stöd och 5 gick inte att pröva. De delvis riktiga är roligast. En partiledare sa att bensinen kostat ”uppåt 30 kronor”. Toppen var 28,52 kronor. Nära, men inte riktigt. En annan pratade om 150 procents ökning av våld i skolan. Siffran stämmer, men Arbetsmiljöverket varnar för att dra för stora slutsatser av den. Bäst av allt var striden om vårdköerna. Vänsterpartiet sa plus 33 procent, regeringen minus 41 procent. Båda hade rätt. De mätte bara från olika startdatum. Samma sak med striden om mängdrabatten. Riksdagens protokoll visar att båda sidor hade en poäng. Jag kollade även programledarna. Ett påstående, att inkomsterna är högre än någonsin ”enligt Konjunkturinstitutet”, hittade jag inget belägg för hos Konjunkturinstitutet.
Och det är här vi landar i den verkliga poängen. AI:n gjorde inte jobbet. Den gjorde grovjobbet. Den var min outtröttliga assistent som transkriberade, tidsstämplade och räknade. Men det krävdes en människa, jag, för att se mönstren, förstå nyanserna och avgöra vad som var värt att granska. Det som för några år sedan hade krävt en hel redaktion i en vecka gjorde jag nu själv en lördagsmorgon med rätt AI-verktyg. Det betyder att makten att granska har flyttat hem till dig. Du kan göra exakt samma sak med ett möte i kommunen, bostadsrättsföreningen eller på jobbet. Tekniken är inte längre ett hinder. Frågan är bara: vad skulle du vilja granska?
Igår var det slutdebatt. Jag gjorde ett litet tankeexperiment och lät en AI gissa rubrikerna i förväg. Hur skulle sju svenska medier vinkla det? Nu har vi facit. Nedanför ser du AI:ns gissning sida vid sida med verkligheten. Samma två timmar, helt olika förstasidor. Häng med!
- AI:ns gissningRiktig rubrik
- SVT NyheterHårda ord om islamism och mängdrabatt när partiledarna möttes i GävleJimmie Åkessons oro: Muslimer kan avgöra valet
- EkotBlocken sprack i tre av fyra voteringar i slutdebattenSå var partiledardebatten 2026 i SVT
- TV4 NyheternaBusch mot Dadgostar: ”Islamist och Hamaskramare”Busch och Dadgostar i het ordväxling: ”Hamaskramare”
- Dagens NyheterÅkesson: ”Den muslimska invandringen kan fälla avgörandet”Plötsligt beror valresultatet på muslimerna
- Svenska DagbladetAndersson och Busch räckte varandra handen om kärnkraftenÅkesson: Första valet som avgörs av muslimer
- AftonbladetBuschs attack mot Dadgostar chockade studionRyker ihop om mängdrabatten: ”Nån jävla ordning får det vara”
- Göteborgs-PostenMohamsson till Andersson: ”Tack för klappen på huvudet”Han placerade sig i centrum av debatten
Så, vad blev facit? Rätt kul faktiskt. AI:n prickade TV4:s rubrik exakt, den om Buschs ord Hamaskramare. Men den stora insikten är en annan. AI:n underskattade totalt hur mycket Åkessons uttalande om muslimer skulle dominera. Fyra av sju redaktioner gick på den storyn, som DN och SvD. GP:s analys att Åkesson var i centrum var också klockren. Kika själv, hur vinklade din egen tidning debatten?
Porträtten är beskurna ur fria bilder på Wikimedia Commons. Dadgostar och Lind: Frankie Fouganthin, CC BY-SA 4.0. Thand Ringqvist: DonLovis, CC0. Andersson, Kristersson och Mohamsson: CC BY 4.0. Åkesson: Tommy Winterskiöld Vestlie, CC BY 2.0. Busch: Europaparlamentet. De beskurna avatarerna delas under samma licens som originalen.
/Rickard Eriksson
Rickard startade världens första sociala medium LunarStorm för 30 år sedan. Det förändrade sättet att umgås för fler än 2 miljoner svenskar. Sedan några år tillbaka är han helt fokuserad på AI, och har hjälpt fler än 7 000 företag och offentliga verksamheter att få mer gjort och med högre kvalitet med hjälp av AI. Rickard är alltså stor förespråkare av AI, men på rätt sätt, och i rätt miljö.
Mer om Rickard Eriksson