Satirisk bild till roasten av Brysselkål
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

BRYSSELKÅL

Grönsaken som förstörde en hel generations barndom.

Roastad 21 november 2026

Det finns grönsaker som människor tycker om. Det finns grönsaker som människor accepterar. Och så finns brysselkål. En liten grön boll som ser ut som ett salladshuvud som gett upp halvvägs genom utvecklingen. Som om naturen påbörjade en vitkål, fick ett viktigare ärende och lämnade kvar prototypen. Den är stor som en pingisboll, smakar misstänkt och har ändå lyckats överleva som livsmedel i flera hundra år. Det är inte en grönsak. Det är ett administrativt misstag inom jordbruket.

Alla som växte upp på sjuttio- och åttiotalet har samma trauma. Brysselkålen skulle kokas. Inte fem minuter. Inte tio. Den skulle kokas tills den övergav sin naturliga färg och övergick till en nyans som bäst kan beskrivas som kommunal korridorgrön. Konsistensen var en blandning av blöt tvättsvamp och gammal isolering. När man satte gaffeln i den rann det ut något som inte borde finnas i mat. Och mamma sa att man skulle äta upp. En hel generation utvecklade ett livslångt grönsakshat för att deras föräldrar inte ägde en äggklocka.

Och lukten. Herregud, lukten. När någon kokar brysselkål sprider sig en doft som får hela trapphuset att misstänka en läcka i avloppssystemet. Man öppnar fönster, kontrollerar golvbrunnar och överväger att kontakta fastighetsjouren. På tredje våningen står Kerstin och kokar sina små gröna helveteskulor. Brysselkål är den enda grönsaken som kräver ventilation dimensionerad för industriell verksamhet.

Och har ni sett hur skiten växer? På en lång, tjock stock med små kålhuvuden fastklistrade längs sidorna. Den ser ut som ett medeltida tillhygge som någon glömt på en bondgård. Man förväntar sig att en riddare ska komma ridande och slå en fiende med den. Tänk att någon såg den där märkliga klubban ute på ett fält och tänkte: Den ska vi koka och servera till barnen. Människan har verkligen en imponerande förmåga att förvandla tveksamma naturföremål till middagsmat.

På julbordet har brysselkålen sin självklara plats. Längst bort, bakom rödkålen, i en skål som ingen rör. Man har sill, skinka, köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse och fem sorters lax. Och så står där tjugo brysselkål som någon kokat av ren pliktkänsla. Ingen tar. Inte ens personen som lagade dem. Vid midnatt ligger alla tjugo kvar, och värdinnan säger att det var konstigt att de inte gick åt. Det är inte konstigt. Det är ett demokratiskt beslut.

Barn har genom historien utvecklat avancerade strategier för att slippa brysselkål. Man gömde dem under potatisen, tryckte ner dem i såsen eller försökte mata hunden under bordet. Hunden vägrade. Det säger en del om en grönsak när ett djur som frivilligt slickar på sina egna tassar anser att den är oätlig. Till slut satt man där med tre kalla brysselkål på tallriken medan resten av familjen tittade på TV. Barndomens verkliga prövning var inte skolan. Det var att få lämna matbordet.

Men sedan hände något. Någon människa med matblogg och gjutjärnspanna upptäckte att brysselkål kunde delas på mitten, stekas i smör och blandas med bacon. Plötsligt var den fantastisk. Restauranger började servera den med parmesan, hasselnötter och balsamico. Folk betalade 145 kronor för en skål. Brysselkål blev trendigt. Det visade sig alltså att hemligheten bakom en god brysselkål var att täcka den med tre ingredienser som faktiskt smakar gott.

Nu sitter människor på restauranger och säger att de älskar brysselkål. Samma människor som 1983 försökte spola ner den i toaletten. De fotograferar den till Instagram och kallar den för en underskattad delikatess. Jaha, tänker man. Var fanns den här entusiasmen när morsan serverade åtta grågröna gummibollar bredvid söndagssteken? Brysselkålen har inte förändrats. Den har bara skaffat en PR-byrå.

Det mest irriterande är att brysselkål faktiskt är otroligt nyttig. Full med vitaminer, fibrer och näringsämnen som kroppen behöver. Det är svårt att hitta särskilt mycket att klaga på rent näringsmässigt. Den lilla gröna jäveln är nästan ett komplett hälsopaket. Vilket förstås gör saken ännu värre. För man hade gärna velat få veta att barndomens lidande åtminstone var medicinskt meningslöst.

Så nu står vi här. Vuxna människor som hatat brysselkål i fyrtio år och plötsligt upptäcker att den är ganska god när någon tillagar den ordentligt.

Brysselkålen har alltså fått upprättelse. Och det enda som krävdes var att vi slutade koka skiten till döds.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Brysselkål skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.