Det finns ett yrke där man kan komma hem till någon, skruva loss två plastbitar, sucka djupt och fakturera som om man just återstartat kärnkraftverket i Oskarshamn. Elektriker.
Du ringer för att du vill ha ett nytt vägguttag. Ett. Inte bygga ett ställverk. Inte elektrifiera Norrland. Ett jävla uttag så att du slipper dra en förlängningssladd bakom soffan.
Elektrikern dyker upp tre veckor senare. När? Någon gång mellan 07.00 och 16.00. Du tar ledigt från jobbet. Han kommer 15.47.
Första kvarten går åt till att titta på din elcentral med samma ansiktsuttryck som en läkare som hittat något oroväckande på en röntgenbild.
"Jaha. Vem har gjort det här då?"
Det spelar ingen roll vem som gjort det. Det kan vara hans egen far, självaste Elsäkerhetsverket eller Nikola Tesla personligen. Någon har alltid gjort något för jävligt.
Sedan kommer den obligatoriska föreläsningen om hur el fungerade förr, hur det fungerar nu och varför precis allting i ditt hus är ett potentiellt dödsbo.
Du ville ha ett uttag. Nu överväger du att evakuera familjen.
Det märkliga är att elektrikern aldrig verkar särskilt intresserad av själva elen. Det är framför allt andra elektriker han är intresserad av. Eller snarare deras inkompetens.
En elektriker kan stå och förolämpa en kabeldragning från 1987 med sådan personlig intensitet att man tror att kabeln varit otrogen med hans fru.
Och materialet! En strömbrytare som kostar 89 kronor i bygghandeln blir plötsligt en exklusiv komponent med ett pris som antyder att den handknackats av schweiziska urmakare.
Men det är förstås inte allt. Startavgift. Servicebil. Material. Arbetstid. Dokumentation.
Servicebilen är särskilt fascinerande. Du betalar för att den ska komma, trots att elektrikern behöver den för att kunna arbeta. Det är som om tandläkaren skulle lägga till 600 kronor för att han tog tunnelbanan till kliniken.
Och så finns förstås regelverket. Sverige har ett helt myndighetsregister för att kontrollera att elföretag får utföra sina arbeten. Fullt rimligt, eftersom felaktiga installationer kan vara livsfarliga. Men det gör också elektrikern till den enda hantverkaren som kan få dig att känna dig kriminell för att du bytte en taklampa 2004.
Till slut fungerar uttaget.
Elektrikern åker.
Du får fakturan.
Och inser att det farligaste med elarbeten inte är att få 230 volt genom kroppen. Det är att få 230 kronor i minuten genom privatekonomin.









