Satirisk bild till roasten av Ernst Kirchsteiger
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

ERNST KIRCHSTEIGER

Mannen som kan få en gammal planka att känna sig älskad.

Roastad 21 november 2026

Det finns människor som bygger om hus. Och så finns Ernst Kirchsteiger, som går in i en gammal lada, lägger handen på en vägg och får byggnaden att börja bearbeta sina barndomstrauman.

Ernst är inte snickare. Ernst är träets psykoterapeut.

Han kan stå i tio minuter och stryka handen över en gammal bräda. En vanlig människa ser en planka med röta. Ernst ser en berättelse. Han lyssnar på träet. Han känner in fibrerna. Han låter materialet tala.

Hade Ernst hittat en lastpall bakom Lidl hade den fått en egen dokumentärserie.

Och rösten. Herregud, rösten.

Ernst pratar så lugnt att den borde vara receptbelagd. En narkosläkare skulle kunna använda honom som alternativ till sövning. Spela upp tre minuter där Ernst berättar om patinan på en gammal skänkdörr och patienten är borta innan någon hunnit sätta dropp.

En gång sa Ernst förmodligen något i stil med att han ville känna rummets själ. Hela Sverige nickade. Ingen hade en aning om vad det betydde. Men det kändes viktigt.

Och så har vi linoljan.

Ingen människa i svensk television har åstadkommit så mycket med så lite linolja. Ernst tar en ful, sprucken bräda som legat bakom ett uthus sedan 1973. Han slipar lite. Stryker på linolja. Lägger dit tre stearinljus.

Plötsligt är det ett rustikt ljusfat som representerar livets förgänglighet.

Du gör samma sak hemma och får en brandfarlig träbit som luktar fisk.

Halva Sverige har köpt en flaska linolja tack vare Ernst. Den står fortfarande oöppnad bredvid en burk trälim från 2014. Man har inte använt den, men man känner sig som en lite bättre människa bara genom att äga den.

Och de där händerna!

Ernst tar på ALLTING. Bordsskivor, väggar, stenar, skåpluckor, rostiga gångjärn. Han smeker ett gammalt dörrfoder med samma ömhet som andra visar sina barn på BB.

Ett vanligt sandpapper i Ernsts händer blir ett instrument för själslig försoning.

Och projekten går så fort.

Ernst kommer till en förfallen bondgård på måndag. På torsdag har han byggt ett utekök, renoverat en veranda, skapat en pergola och lagat en trerättersmiddag på lokala råvaror.

Du ska sätta upp en hylla från IKEA och måste sjukskriva dig i två dagar.

Ernst använder inga synliga skruvdragare. Han har inga kablar som trasslar sig. Inga bits som försvinner. Inga borr som fastnar. Han bara känner in en regel och så sitter konstruktionen där.

Och alltid denna linneskjorta.

Det spelar ingen roll om det är 32 grader varmt eller om han håller på att riva en vägg. Ernst går omkring i en löst sittande linneskjorta som om han just klivit ur en exklusiv yoghurtannons.

Skjortan blir aldrig smutsig. Den blir bara mer autentisk.

Sedan stannar han upp.

Tittar ut över trädgården.

Tystnad.

Fågelsång.

Han funderar på ett ljus.

En normal människa behöver en elektriker. Ernst behöver en känsla.

Och någonstans i bakgrunden puttrar alltid en gryta. Ingen vet när han satte på den. Ingen har sett honom handla ingredienserna. Men där står den och doftar som ett helt svenskt kulturarv.

Ernst kan bygga om ett kök, plocka fläder och tillaga en mustig höstgryta samtidigt.

Själv klarar man knappt att rosta bröd medan kaffebryggaren går.

Men här kommer det förfärliga.

Man älskar ju karln.

För efter fyrtio minuter med Ernst känns världen faktiskt lite mindre besvärlig. Räntorna spelar mindre roll. Mejlen kan vänta. Det gör inget att altanen ser ut som skit.

Man kanske bara skulle sätta sig där en stund. Med en kopp kaffe. Och känna in träet.

Ernst Kirchsteiger har lyckats med något ingen svensk politiker, psykolog eller mindfulnessapp har klarat.

Han har fått ett helt land att tro att livets problem kan lösas med tre gamla plankor, lite linolja och en skål nyplockade vinbär.

Och det värsta är att han kanske har rätt.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Ernst Kirchsteiger skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.