Satirisk bild till roasten av Mario Bros
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

MARIO BROS

Fyrtio år av rörmokeri utan ett enda lagat rör.

Roastad 22 november 2026

Mario är rörmokare. Det har han varit sedan 1983. Under den tiden har han räddat prinsessor, besegrat monster, kört gokart, spelat tennis, golfat och bedrivit läkarverksamhet. Men han har aldrig, under fyra decennier, lagat ett enda jävla rör. Han hoppar ner i dem, åker genom dem och kommer upp ur dem på andra sidan världen. Inte en gång har han frågat efter en rörtång. Hans yrkestitel är numera en administrativ kvarleva från ett anställningsavtal som ingen orkar uppdatera.

Hela grundpremissen är att en prinsessa blivit kidnappad och att Mario ska rädda henne. Han springer genom åtta världar, hoppar över lava, slår ihjäl sköldpaddor och riskerar livet i varje hörn. När han äntligen når slottet möts han av beskedet att prinsessan befinner sig i ett annat slott. Tack för insatsen. Fyrtio år av detta och ingen har övervägt att installera ett larmsystem i kungariket. Peach måste vara världens mest lättkidnappade statschef. Säkerhetsbudgeten verkar gå oavkortat till tårtor.

Sedan har vi fysiken. Mario äter en svamp och fördubblar sin kroppsstorlek. Blir han därefter nuddad av en sköldpadda krymper han omedelbart igen. Detta är ett universum där svamp fungerar som tillväxthormon och lättare kroppskontakt orsakar akut dvärgväxt. Ingen reagerar. Det verkligt märkliga är att Nintendo lyckats sälja detta till hundratals miljoner människor utan att behöva förklara någonting. En italiensk rörmokare med svampbaserad storleksreglering. Klart vi spelar.

Överallt ligger guldmynt. Mario samlar dem maniskt. Hundra mynt ger ett extraliv. Men vad kostar en lunch? En bostad? En hemförsäkring i Svampriket? I de klassiska spelen har mynten inget annat ekonomiskt användningsområde. Hela valutasystemet bygger på att man kan köpa sig fri från döden, förutsatt att man samlat tillräckligt med småpengar genom att slå huvudet i murverk. Riksbanken borde studera detta och sedan omedelbart avgå.

Luigi är Marios bror. Han är längre, hoppar högre och har i flera spel dessutom bättre rörelseförmåga. Ändå är det Mario som får stå längst fram. Luigi har tillbringat större delen av sitt vuxna liv som spelare två, vilket är branschens mest väldokumenterade fall av syskonfavorisering. Han klär sig i grönt, räddar samma jävla prinsessa och får ändå finna sig i att vara reservpersonal. Till slut fick han ett eget spel där han tvingas dammsuga spöken. Vilken karriärutveckling.

Skurken Bowser är en gigantisk eldsprutande sköldpadda som kidnappar kungligheter. Han har dessutom en son som deltar i verksamheten. Det är alltså en familjerörelse inom organiserad brottslighet. Bowser har resurser att bygga enorma fästningar, installera lavabassänger och bemanna hundratals försvarsanläggningar. Men han kan inte sätta ett ordentligt lås på bron framför sitt eget tronrum. Varje kidnappning finansierar i praktiken nästa kidnappning. En affärsmodell med bedrövlig kundlojalitet.

Och musiken. Fyra sekunder räcker. Börja nynna den klassiska melodin och människor som aldrig har träffats förut vet exakt vad som kommer härnäst. Nintendo har lyckats ockupera mänsklighetens kollektiva hörselminne med en liten trudelutt från 1985. Man kan glömma sin bröllopsdag, sin pinkod och varför man gick in i köket. Men melodin från första banan sitter kvar tills man begravs.

Sedan insåg Nintendo att Mario kunde användas till precis vad fan som helst. Gokart? Mario Kart. Tennis? Mario Tennis. Golf? Mario Golf. Festspel? Mario Party. Läkarpraktik? Dr. Mario. En man utan dokumenterad medicinsk utbildning fick plötsligt ordinera behandling mot virus genom att kasta färgade kapslar i en glasburk. Patientsäkerheten hade en dålig vecka.

Och trots allt detta är spelen fortfarande förbannat roliga. Det är kanske den största förolämpningen. Nintendo har byggt ett miljardimperium kring en mustaschprydd hantverkare som hoppar på djur, äter svamp och gång på gång misslyckas med att hitta en kvinna i rätt byggnad.

Fyrtio år senare väntar vi fortfarande på hans första fakturerade VVS-jobb.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Mario Bros skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.