Det finns få saker i det svenska arbetslivet som inger samma falska känsla av framåtanda som en brainstorming. Åtta vuxna människor stängs in i ett konferensrum med kaffe, post-it-lappar och en person som gått en halvdagskurs i facilitering. Uppdraget är att tänka fritt. Resultatet är att alla tänker exakt likadant, fast på olika färger.
Det börjar alltid med den heliga regeln: ”Det finns inga dåliga idéer!” Vilket är en fullständig lögn. Det finns massor av dåliga idéer. Det är därför vi har konkurser, kommunala konstprojekt och digitala parkeringsautomater. Alla runt bordet vet det. Men nu ska Mauritz från ekonomi få föreslå att företaget borde starta en podcast, och ingen får säga vad de tänker.
Sedan delas post-it-lapparna ut. Gula, rosa, gröna och blå. Fyra färger som antyder ett avancerat system, men som i praktiken betyder absolut ingenting. Någon frågar om färgerna representerar olika kategorier. Nej, svarar workshopledaren, ta den färg som känns rätt. Vi har alltså samlat företagets samlade kompetens för att låta vuxna människor välja favoritfärg.
På whiteboarden ritar någon en glödlampa. Alltid en glödlampa. Den internationella symbolen för att en människa inte har en enda originell tanke. Bredvid skriver någon INNOVATION med stora bokstäver och stryker under två gånger. Nu är det allvar. Nu ska kreativiteten frigöras. Nu ska ingen säga någonting på fyra minuter.
Fyra minuter. Total tystnad. Åtta personer stirrar på sina lappar som om de fått besked om att skriva sin egen dödsruna. Någon klickar med en penna. Någon hostar. Mauritz skriver ”Bättre kommunikation”. Det är hans tredje brainstorming i år och hans tredje förslag. Han har aldrig varit närmare ett genombrott.
Sedan kommer alltid en människa som pratar oavbrutet. Vi kan kalla honom Patrik. Patrik har 23 idéer, varav 19 är samma idé med olika verb. Han föreslår samverkan, bättre samverkan, ökad samverkan och ett samverkansforum. Snart täcker hans lappar halva väggen. Patrik har inte löst någonting, men han har vunnit på volym. Brainstorming är det enda mötesformat där munläder räknas som innovationsförmåga.
”Vi tar en runda så alla får säga något!”
Där kom den. Den obligatoriska rundan. Nu ska även människan som inte öppnat munnen på 40 minuter bidra. Hon säger ”Jag håller med om det som redan sagts”, vilket antecknas som en ny idé. Någon annan föreslår ”tydligare mål”. Det får tre nickningar och en grön lapp.
Under bordet pågår samtidigt det riktiga arbetet. Fyra personer svarar på mejl, två läser nyheter och en tittar på begagnade husvagnar. Alla lyfter blicken när workshopledaren säger ”spännande”. Det är mötets motsvarighet till när en lärare plötsligt höjer rösten.
Sedan ska idéerna klustras i teman. Det är här svensk organisationsutveckling når sin absoluta höjdpunkt. 47 lappar ska sorteras under två rubriker: KOMMUNIKATION och KULTUR. Varenda gång. Det spelar ingen roll om mötet handlade om att minska företagets elkostnader eller förbättra parkeringssituationen. Allt är Kommunikation och Kultur. Hade man brainstormat om Titanics förlisning hade någon föreslagit en kulturresa med fokus på kommunikation.
En gul lapp lossnar och faller ner bakom elementet. Ingen märker någonting. Den kommer att återfinnas vid kontorsflytten 2029. På den står ”Tydligare ansvarsfördelning”. Fastighetsskötaren slänger den. Därmed är han den första personen som faktiskt fattar ett beslut med anledning av mötet.
Efter två timmar står 47 lappar på väggen. Någon fotograferar resultatet med mobilen. Workshopledaren lovar att sammanställa allt i ett dokument och återkomma med nästa steg. Dokumentet hamnar i en Teams-mapp som heter ”Workshop slutversion FINAL 2”. Ingen öppnar den. Ingen får något ansvar. Ingenting genomförs.
Men när chefen frågar hur det gick svarar alla samma sak:
”Jättebra! Vi fick verkligen upp mycket på bordet!”
Och det är det mest fantastiska med brainstorming. Åtta människor kan åstadkomma absolut ingenting på två timmar och ändå lämna rummet med känslan av att ha förändrat världen.
Det är inte ett möte. Det är kollektiv självbedrägeri med kontorsmaterial.









