Lådcykeln. Ett transportmedel som uppstår när en människa tittar på en skottkärra och tänker: ”Den där skulle jag vilja betala 60 000 kronor för.”
Det är inte en cykel. Det är en politisk åsikt med trampor.
Ingen har någonsin köpt en lådcykel för att bara ta sig från A till B. Man köper en lådcykel för att hela jävla stadsdelen ska förstå att man har läst en rapport från Naturskyddsföreningen.
Och ägaren. Herregud, ägaren.
En 39-årig kommunikationsstrateg i Fjällrävenjacka, med skägg som ser ut att ha certifierats av KRAV och två barn som heter Vilgot och Flora. Barnen sitter i en trälåda längst fram som två kidnappningsoffer från en antroposofisk friskola.
Pappa trampar bakom med ett ansiktsuttryck som säger: ”Jag räddar planeten. Vad fan gör DU?”
Han har ersatt familjens andra bil med en eldriven plywoodcontainer som kostar lika mycket som en begagnad Toyota.
OCH HAN ÄR SÅ JÄVLA NÖJD.
Lådcyklister har en alldeles särskild relation till cykelbanor. De anser att 85 centimeter bred asfalt egentligen är en privat motorväg för deras rullande kolonistuga.
De kommer farande i 24,9 kilometer i timmen med två ungar, en golden retriever, tre matkassar från en ekologisk gårdsbutik och en surdegsgrund som är äldre än barnen.
Sedan blir de förbannade när någon vanlig cyklist vill köra om.
Och parkeringen!
En lådcykel tar upp ungefär samma plats som en mindre husvagn men ska absolut stå framför entrén till ett kafé, eftersom ägaren behöver kunna hålla ögonen på sin investering medan han dricker en havrecappuccino för 68 kronor.
Naturligtvis har cykeln regnskydd. En genomskinlig plastkupol som förvandlar barnen till två guldfiskar i ett mobilt växthus.
Och när november kommer?
Då står pappa där i snöblandat regn, med stelfrusna fingrar och ett batteri som börjar ge upp, medan Vilgot skriker att han vill åka bil.
Men det går ju inte.
FÖR PAPPA HAR GJORT ETT LIVSSTILSVAL.
Det mest fantastiska är att lådcyklister faktiskt tror att de har avskaffat bilismen.
Nej, Jonas. Du har bara byggt en väldigt långsam SUV av bambu och dåligt samvete.
Och precis som alla andra SUV-förare tycker du att hela jävla infrastrukturen ska anpassas efter dig.
Lådcykeln är kort sagt den perfekta symbolen för den moderna storstadsmänniskan.
Man vill leva enkelt, konsumera mindre och rädda världen.
Så man köper en cykel för 60 000 spänn och använder den för att transportera två barn 900 meter till förskolan.
Genialiskt.









