Det mest fascinerande med influencers är inte att de säljer saker. Det gör alla företag. Det fascinerande är att de har lyckats göra sin egen trovärdighet till en förbrukningsvara och sedan byggt en hel jävla affärsmodell på att förbruka den så långsamt som möjligt.
En influencer är i grunden en reklampelare som lärt sig gråta.
Förr köpte företag annonsplats i tidningar. Nu hyr de en människas personlighet i trettio sekunder. Och det geniala är att reklampelaren själv betalar för tandblekningen, psykologen och lägenheten där reklamen spelas in.
Hela yrket bygger på att framstå som genuin. Man ska vara äkta, spontan och personlig. Men helst enligt ett detaljerat samarbetsavtal med ett hudvårdsföretag i Tyskland.
"Jag vill bara vara helt transparent med er."
Jaha. Då vet vi att det kommer en faktura någonstans.
Influencern berättar om sin ångest. Väldigt modigt. Sedan berättar hon att en ny madrass förändrat hennes sömn. Ännu modigare. Och plötsligt inser man att hela den existentiella krisen egentligen var en ovanligt lång reklamfilm för kontinentalsängar.
Det här är människor som inte längre kan skilja mellan vad de upplever och vad de kan fakturera.
En vanlig människa åker på semester och kommer hem utvilad. En influencer åker på semester och kommer hem med 47 klipp, tre leveransförseningar och en konflikt med ett hotell som inte ville bjuda på minibaren.
Till slut blir hela livet ett enda utdraget säljmöte.
Bröllopet är ett samarbete. Skilsmässan är en nystart tillsammans med en mental hälsa-app. Den nya pojkvännen presenteras i ett betalt partnerskap med ett möbelföretag.
Och följarna? De tror att de har en relation med människan bakom kontot. Det är gulligt. Ungefär som att tro att kassörskan på ICA är kär i dig eftersom hon frågade om du var medlem.
Men det riktigt sorgliga kommer när sponsorerna försvinner. För då står influencern där med sitt perfekta hem, sina omsorgsfullt utvalda känslor och sin minutiöst dokumenterade personlighet och måste ställa sig den mest skrämmande frågan av alla:
Vad tycker jag egentligen om någonting när ingen betalar mig för att tycka det?
Förr sa man att vissa människor hade sålt sin själ till djävulen.
Influencers har effektiviserat processen.
De har styckat upp själen i sponsrade inlägg och sålt den till högstbjudande. Och när djävulen till slut dök upp fick han höra att de tyvärr bara tar betalda samarbeten.









