Satirisk bild till roasten av Morden i Midsomer
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

MORDEN I MIDSOMER

Där döden är billig och fastighetspriserna höga.

Roastad 20 november 2026

Det finns platser i världen där människor faktiskt borde fundera på att flytta. Krigszoner, vulkanöar, kärnkraftverk med undermåligt underhåll. Och så finns Midsomer, en samling engelska byar där mordfrekvensen sedan 1997 legat på en nivå som borde ha fått FN att skicka fredsbevarande styrkor. Här kan en by med 2 000 invånare förlora tre personer på en helg utan att någon ens överväger att ställa in söndagens blomsterutställning. Invånarna fortsätter dricka te och klippa sina häckar medan grannskapet systematiskt utrotas. Folkmord med afternoon tea.

Varje avsnitt är två timmar långt. TVÅ JÄVLA TIMMAR. Det är en långfilm där den första timmen ägnas åt att presentera sju engelsmän i tweed som alla har anledning att slå ihjäl varandra, och den andra åt att långsamt reda ut vem som ägde en silverkanna 1974. Svensken sätter sig framför tv:n klockan nio, somnar klockan 21.40, vaknar när eftertexterna rullar och konstaterar belåtet att det var ett riktigt bra avsnitt. Ingen vet vem mördaren var. Ingen bryr sig. Alla har sovit gott. Det är sömnmedicin med likdelar.

Mordvapnen förtjänar en egen kriminalteknisk avdelning. I Midsomer skjuter man inte folk. Man mördar dem med sekatörer, antika brevpressar, hästskor, gamla kyrkklockor och trädgårdsredskap vars användningsområde ingen förstått sedan drottning Victoria dog. Ingen äger en vanlig hammare. Behöver man slå ihjäl grannen hämtar man en bronsstaty föreställande en tax från 1886. Midsomer är den enda platsen i världen där en auktion kan klassas som vapenmässa.

Motiven är ännu sjukare. Någon har ärvt en herrgård. Någon blev förbigången i en trädgårdstävling. Någon sa något oförskämt under en kyrkbasar 1974 och nu, femtio år senare, ska den jäveln dö. Ingen mördar för pengar på riktigt eller på grund av organiserad brottslighet. Här styckas folk för att de planterat fel sorts rosor. Engelska landsbygden har lyckats förvandla passiv aggressivitet till ett brott med livstids fängelse.

Och mitt i alltihop går kommissarie Barnaby omkring med ett lugn som borde föranleda omedelbar kontakt med företagshälsovården. Tre människor har hittats mördade i en växthusmiljö och Barnaby står där och funderar på om någon vill ha en kopp te. Han blir aldrig arg. Han får aldrig panik. Han uttrycker aldrig någon som helst oro över att hans arbetsdistrikt har högre dödlighet än en medeltida pestepidemi. Den mannen behöver inte semester. Han behöver en psykiatrisk bedömning.

Serien har dessutom ett helt unikt förhållande till bevismaterial. Den skyldige kan ha knuffat någon nedför en trappa, förgiftat kyrkokören och mördat en pensionerad major med en kratta, men avslöjas till slut för att Barnaby upptäcker att vederbörande ljög om vilken sorts marmelad som serverades vid en frukost 1982. DNA är för pöbeln. Riktiga engelska poliser löser mord genom att granska porslin och känna en svag misstanke om att någon varit ohövlig.

SVT och TV4 har länge behandlat serien som lördagsmedicin åt halva Sveriges befolkning. Det spelar ingen roll hur många som mördas. Så länge husen är pittoreska, musiken är lagom sövande och någon gammal dam serverar te känner sig svenska tittare fullständigt trygga. En massaker bland pensionärer i en engelsk by betraktas som familjeunderhållning. Lägg till en stickad kofta och en kopp Earl Grey så är folkhälsan säkrad för ytterligare en vecka.

Det absolut sjukaste är att ingen någonsin flyttar. En normal människa hade packat väskan efter att den tredje grannen hittats spetsad på ett trädgårdsredskap. Men inte i Midsomer. Här stannar man kvar, öppnar en liten antikaffär och engagerar sig i den lokala amatörteatern, trots att just amatörteatern redan kostat halva ensemblen livet. Fastighetsmäklarna måste ha världens mest avancerade system för att dölja dödsorsaker.

Och serien bara fortsätter. Nya mord, nya byar, nya överklasskärringar med mörka hemligheter och nya pensionärer som inte får uppleva nästa jul. Efter snart trettio år borde hela grevskapet vara obebott, men där står fortfarande ett välklippt häckhelvete och väntar på nästa lik. Midsomer är inte en idyll. Det är ett slakteri med kulturminnesskydd.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Morden i Midsomer skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.