Satirisk bild till roasten av Nobelpriset
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

NOBELPRISET

Sveriges dyraste middag med folk som ingen förstår.

Roastad 21 november 2026

Nobelpriset. Den enda tillställningen i världen där man samlar 1 300 människor i ett kommunhus, klär dem som pingviner och serverar en förrätt stor som ett frimärke. Allt för att fira att några personer har tänkt väldigt länge på saker som resten av mänskligheten inte ens visste var problem.

Det börjar redan på morgonen. Svenska Akademien eller någon annan högtidlig samling ringer upp en 74-årig professor i Kalifornien klockan tre på natten. Mannen har ägnat fyrtio år åt att undersöka hur en viss molekyl beter sig i en miljö som bara existerar i hans laboratorium. Nu står en svensk i telefonen och säger att han vunnit tio miljoner kronor. Professorn tror att det är ett bedrägeriförsök och lägger på. För första gången i sitt liv har han förstått något fel.

Sedan kommer prisutdelningen. Kungen står i Konserthuset och räcker över ett diplom till en man som har löst ett problem inom kvantmekaniken. Programledaren förklarar att upptäckten revolutionerat vår förståelse av materiens grundläggande egenskaper. Hemma i soffan sitter Albin i Borlänge och undrar om det har något med elpriset att göra. Kungen nickar. Professorn bugar. Ingen av dem förstår den andres jobb.

Men det är banketten som är höjdpunkten. Här har Sverige lyckats skapa ett tv-program som till 40 procent består av att människor går nerför en trappa. SVT har fyra kameror, tre experter och en kommentator som viskar som om någon just hittat en sovande älg.

"Nu ser vi fysikpristagarens hustru närma sig det sjunde trappsteget. Hon bär en klänning av siden från en fransk modeskapare. Bakom henne kommer den slovenske ambassadörens bordsdam."

Fantastiskt. Sverige har alltså gjort långsam trappgång till en nationalsport. Utan att någon ramlar. Det är som Vasaloppet fast alla har ätit innan.

Bordsplaceringen är ett eget forskningsområde. Kommentatorn förklarar med andakt att ekonomipristagaren sitter till vänster om en statssekreterare och mitt emot en prinsessa. Det har tagit sex månader att planera. Samma arrangemang hade kunnat lösas genom att skriva namn på papperstallrikar, men då hade hovet behövt kalla in en krisgrupp.

Klädkoden är frack och långklänning. Männen ser ut som hovmästare på väg att säga upp sig. Kvinnorna bär klänningar som kräver två assistenter, en trappspecialist och dispens från Arbetsmiljöverket. En professor som vanligtvis går till jobbet i sandaler och fleeceväst står plötsligt i lackskor och fluga. Han har upptäckt en ny naturlag men kan inte knyta sin egen halsduk.

Sedan kommer maten. En förrätt på tre centimeter, placerad mitt på en tallrik stor som ett cykelhjul. Det är en liten bit rödbeta vilande på ett skum av fermenterad palsternacka, dekorerad med ett enda barr. Rätten har tagit 47 kockar och elva veckor att utveckla. Den kostar som en begagnad Volvo. Gästerna äter upp den på fyra sekunder och funderar sedan på var närmaste Sibylla ligger.

Och så Nobelglassen! Sveriges mest högtidliga efterrättstradition. Förr bars den in under sådana former att man kunde tro att någon upptäckt glass för första gången. Gästerna applåderade frusen grädde som om den just hade botat tuberkulos. Det var det enda under hela kvällen som tv-publiken faktiskt förstod.

Litteraturpriset är förstås en särskild historia. Det går till en författare som ingen har hört talas om, från ett land där böckerna måste översättas från ett språk som bara talas av 8 000 människor och en get. Morgonen efter står svenska kulturjournalister i tv och förklarar att författaren länge varit en av deras absoluta favoriter. Ingen har läst en enda rad. Boken kommer ut på svenska i februari. Den säljer 300 exemplar, varav 280 till bibliotek.

Och ändå sitter vi där. Varje december. Vi tittar på trappan, klänningarna, diplomutdelningen och en äldre kemist som försöker äta en blomma med silverbestick.

För någonstans bakom all denna vansinniga pompa finns människor som faktiskt har gjort mänskligheten klokare, friskare och bättre.

Det är bara Sverige som kan komma på idén att fira deras livsgärning genom att låta dem sitta hungriga i frack medan en tv-kommentator analyserar drottningens örhängen.

Nobelpriset. Världens största hyllning till mänsklig intelligens, arrangerad som ett kommunalt luciatåg med bättre catering.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Nobelpriset skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.