Padel är vad som händer när fyra mellanchefer får för sig att tennis är för svårt, golf tar för lång tid och gymmet saknar tillräckligt många möjligheter att skrika ”BRA, JONAS!” till varandra.
Det är en sport skapad för människor som har tre abonnemang på streamingtjänster, en tjänstebil på leasing och en LinkedIn-profil där det står ”Passionate about leadership and people”.
Och visst fan spelar de padel.
De dyker upp i en gammal industrilokal klockan 06.30, iklädda funktionskläder för 8 000 kronor, med specialdesignade racketar och en självkänsla som hade fått Zlatan att framstå som ödmjuk.
Sedan står de där i en glasbur och slår en gul boll mot väggarna som fyra instängda labradorer med prestationsångest.
Och ljudet!
Herregud, ljudet.
”DIN!”
”MIN!”
”BRA BOLL!”
”JAG TAR DEN!”
Det låter som ett gruppboende för börsmäklare som precis upptäckt att någon stulit deras proteinpulver.
Och så kommer den obligatoriska ursäkten:
”Jag har lite problem med armbågen.”
Nej, Jesper. Du har problem med att du är 49 år, dricker fyra IPA på fredagar och tror att ett racket för 3 500 kronor ska kompensera för att du inte rört dig snabbare än en robotgräsklippare sedan 2007.
Men det absolut vackraste är padelboomen.
Svenskarna blev så jävla förälskade i sporten att varje ledig lagerlokal skulle förvandlas till ett padelcenter. Plötsligt kunde man inte åka genom ett industriområde utan att passera sjutton glasburar och en entreprenör som kallade sig ”Padel Visionary”.
Folk byggde padelhallar som om det vore skyddsrum inför tredje världskriget.
Sedan svalnade hysterin.
Kvar stod fastighetsägare med tusentals kvadratmeter konstgräs och en affärsplan baserad på att alla människor skulle vilja spela dubbel resten av livet.
Ändå fanns det omkring 4 220 padelbanor i Sverige enligt internationell statistik för 2025.
Det är faktiskt imponerande. Vi har lyckats industrialisera medelålders mäns behov av att känna sig atletiska.
Och efter matchen?
Då sitter de fyra hjältarna och dricker varsin återhämtningsdryck. De har förbränt 240 kalorier och pratar om matchen som om de just besegrat Spanien i Davis Cup.
Sedan lägger någon upp en bild på LinkedIn:
”Fantastisk morgon med grymma människor! Padel handlar precis som business om teamwork, kommunikation och att våga vinna!”
Nej, Magnus. Du förlorade mot två revisorer från Kungsbacka.
Det handlar inte om ledarskap.
Det handlar om att du behöver en hobby som ger dig en ursäkt att köpa nya skor.
Padel. Tennis för människor som vill ha både nätverkande och väggar att skylla på.









