E-post. Mänsklighetens mest framgångsrika metod för att förvandla fem minuters arbete till tre veckors jävla korrespondens.
Det började som en revolution. Nu är det ett digitalt slukhål där 47 personer diskuterar vilken tid de ska ha ett möte om när nästa möte ska vara.
Enligt prognoser skickas och tas det emot 392,5 miljarder mejl om dagen under 2026. 392,5 MILJARDER! Och ungefär vartenda ett verkar handla om att någon vill följa upp något som ingen ville göra från början.
Det värsta är kontorsmänniskornas mejlspråk.
”Hej! Hoppas allt är bra med dig!”
Nej, för helvete. Du har precis skickat mig ännu en arbetsuppgift.
”Jag ville bara lyfta frågan.”
Då kan du väl lyfta den rakt åt helvete?
”Återkoppla gärna så snart du har möjlighet.”
Vilket betyder: SVARA NU, DIN LATA JÄVEL.
Och så har vi SVARA ALLA. Knappen som borde kräva psykologisk lämplighetsprövning och två oberoende vittnen.
Någon skriver ”Tack!” till 83 kollegor. Sedan svarar en annan ”Tack själv!”. Därefter kommer tre autosvar från folk som är på semester, två leveransfel och en HR-chef som undrar om alla verkligen behöver vara med i tråden.
NEJ, GUNILLA! DET BEHÖVER DE INTE!
Och autosvaren! ”Jag är på semester och har begränsad tillgång till e-post.”
Begränsad? Du ligger för fan i en solstol på Kreta och kollar inkorgen var fjortonde minut eftersom du är livrädd att någon ska upptäcka att företaget fungerar utmärkt utan dig.
Sedan finns de där psykopaterna som avslutar varje mejl med ”Vänligen”.
Vänligen.
Inget ord i svenska språket har föregått fler passivt aggressiva hot.
Och nu har vi fått AI som skriver mejlen åt oss! Fantastiskt! En robot skriver tre stycken meningslöst corporate bullshit som mottagarens robot sammanfattar till en mening.
Vi har alltså uppfunnit artificiell intelligens för att automatisera kommunikation som ingen människa ville ha.
Och inkorgen ska man tydligen hålla på noll.
Inbox Zero.
Som om livets högsta mening vore att dö med en tom Outlook.
E-post är inte kommunikation. Det är administrativt självskadebeteende med autosignatur.









