Katten är naturens mest framgångsrika bedragare. Ett litet pälsbeklätt rovdjur som för tusentals år sedan insåg att människan var tillräckligt korkad för att erbjuda gratis mat, uppvärmning och sjukvård utan att kräva ett enda jävla dugg tillbaka. Sedan dess har katten inte ansträngt sig en millimeter. Den sover sexton timmar om dygnet, kräver mat under resterande åtta och betraktar sin ägare med samma förakt som en godsägare betraktar en obetald praktikant. Skillnaden är att praktikanten åtminstone kan hämta kaffe.
Och kattägaren? En människa som betalar för att bli ignorerad. Katten har inte tittat på henne på sex timmar och hon förklarar stolt att den har en så stark personlighet. Stark personlighet? Om en människa betedde sig likadant skulle hon blockera numret och börja prata om narcissism på middagar. Men när ett hårigt litet as sitter med ryggen mot henne i fönstret är det tydligen ett tecken på djup ömsesidig respekt. Grattis, du har betalat 15 000 kronor för ett förhållande med en sociopat som bajsar i ditt badrum.
Maten är en särskild förolämpning. Katten ska ha spannmålsfritt specialfoder med frigående anka, ekologisk lax och ingredienser som kostar mer per kilo än oxfilé. Ägaren står i djuraffären och diskuterar proteinhalt med samma allvar som en kirurg inför en hjärttransplantation. Sedan kommer katten hem, vägrar äta skiten, slickar på en plastpåse och tuggar i sig en spindel från fönsterkarmen. Tre tusen kronor i näringsoptimering, och den lilla idioten föredrar ett kryp med åtta ben.
Katten har också en övernaturlig förmåga att identifiera den enda människan i ett rum som är allergisk. Fem personer sträcker fram händerna och lockar. Katten ignorerar samtliga, vandrar målmedvetet fram till stackaren vars ögon redan svullnat igen och parkerar hela sin pälsiga röv på vederbörandes ansikte. Ägaren skrattar förtjust och säger att katten brukar vara så reserverad. Ja, förutom när det finns möjlighet att förvandla en middagsgäst till ett medicinskt nödfall.
Och så glasen. Katten sitter på köksbordet, tittar dig rakt i ögonen och placerar långsamt en tass mot ditt vattenglas. Du säger nej. Katten pausar. Du säger nej igen. Katten skjuter glaset tre centimeter närmare kanten. Sedan ytterligare två. Det är inte lek. Det är psykologisk krigföring med porslin och glaskross. När glaset slutligen exploderar mot golvet tittar katten ner, konstaterar att gravitationen fortfarande fungerar och går därifrån. Ägaren säger att den är nyfiken. Nej, den är ett rövhål med tillgång till tyngdlagen.
Sedan har vi kattägarnas förbannade buktaleri. Vuxna, till synes fungerande människor som plötsligt börjar prata med pipig röst i tredje person. ”Misse tycker inte om när mamma jobbar.” ”Misse vill ha lite godis.” ”Misse är så tröttis idag.” Katten har aldrig yttrat något av detta. Den har över huvud taget inte bett om en pressekreterare. Ändå står en 47-årig ekonom framför matskålen och förhandlar med sig själv i två olika röstlägen. Det är inte husdjursskötsel. Det är en enmansföreställning som borde kräva psykiatrisk remiss.
Halva internet byggdes dessutom på kattbilder, och ingen protesterade. Mänskligheten fick tillgång till världshistoriens mest avancerade kommunikationsteknik och använde den för att sprida fotografier på en katt som fastnat i en kartong. Miljarder investerades i servrar, fiberkablar och datacenter för att vi skulle kunna skriva ”sååå söt” under en video där ett djur ramlar av en soffa. Vi hade tillgång till mänsklighetens samlade kunskap och valde en katt med huvudet i en chipspåse. Civilisationens största intellektuella kapitulation.
Kattägare försvarar dessutom sina små tyranner med en lojalitet som skulle göra en diktator tårögd. Katten river sönder soffan? Den behöver stimulans. Den pissar i en sko? Den uttrycker missnöje. Den väcker familjen klockan fyra på morgonen genom att skrika som en besatt demon? Den är hungrig. Allt går att förklara, allt går att ursäkta och allt är tydligen människans ansvar. Kattägaren är den enda konsument i världen som köper en produkt som förstör hemmet och sedan ger sig själv skulden för bristande kundservice.
Och när någon säger att deras katt är jättesnäll, titta på underarmarna. Där finns svaret, inristat i huden. Sex parallella rivmärken, två gamla bett och ett färskt plåster. ”Han blev bara lite busig”, säger ägaren medan blodet sipprar genom ärmen. Lite busig? Du har blivit överfallen i ditt eget hem av någon du försörjer, och ditt första instinktiva försvar är att förklara att gärningsmannen egentligen är väldigt kärleksfull. Det är fan inte ett husdjur du har. Det är en våldsam inneboende som fått dig att utveckla Stockholmsyndromet med autogiro.









