Satirisk bild till roasten av Strul
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

STRUL (1988)

När Sverige kunde göra en biosuccé av ett missförstånd och en dålig telefonförbindelse.

Roastad 22 november 2026

Det var en tid då svenska komedier hade kantiga bilar, obegripliga intriger och en självklar plats i folkhemmet. Strul hade dessutom Björn Skifs.

Strul från 1988 är filmen som bevisar att svensk filmhistoria hade kunnat bli betydligt kortare om folk bara hade pratat med varandra. Björn Skifs spelar kemiläraren Conny, som oskyldigt hamnar i fängelse, dras in i kriminalitet och tvingas leva dubbelliv. En historia som kräver hemliga tunnlar, rån och falska identiteter för att ingen ska behöva sätta sig ner och reda ut någonting. Hade någon ringt rätt person vid rätt tillfälle skulle halva manuset ha behövt sägas upp.

I stället presenterar Conny sig som Rutger Jönåker, resande i databranschen. Redan där har vi åttiotalet sammanfattat. På den tiden kunde man påstå att man arbetade med data och omgivningen accepterade det utan följdfrågor. Ingen visste vad yrket innebar, men alla förstod att det var framtiden. I dag hade någon krävt hans profil på nätet, tre referenser och en förklaring av affärsmodellen.

Och tekniken! Bilarna har karossformer som kräver särskilt tillstånd vid fickparkering. Frisyrerna innehåller tillräckligt mycket hårsprej för att påverka luftkvaliteten i innerstan. Telefonerna är en egen föreställning. En mobiltelefon från den här eran kostade ungefär en halv semester och behövde ett eget passagerarsäte. Ändå lyckas ingen använda telefontekniken till det enda som hade varit användbart: att lösa missförståndet.

Strul tillhör också den exklusiva kategorin svenska filmer som hade en biopremiär och därefter verkade få permanent uppehållstillstånd på TV3. Någonstans mellan sena nyheterna och en amerikansk actionfilm dök Björn Skifs upp igen. Det spelade ingen roll vilken veckodag det var. Conny satt fortfarande i fängelse, och svenska folket satt fortfarande i soffan.

Fråga en svensk över fyrtio om Strul. Personen kommer omedelbart att le igenkännande och citera någonting om att vara resande i databranschen. Be sedan samma person återberätta handlingen. Efter tre minuter kommer förklaringen att innehålla ett fängelse, en kvinna, pengar och minst två personer vars inbördes relation ingen längre begriper. Minnet har bevarat replikerna men sekretessbelagt intrigen.

Stockholm är däremot en ren njutning. Gatorna, butiksfasaderna, skyltarna och bilarna bildar ett tidsdokument från en huvudstad innan varje gammal lokal förvandlades till bostadsrättsmäkleri eller kafé med specialkaffe. Kameran fångar en stad där det fortfarande gick att parkera en bil utan att först konsultera tre appar. I dag är stadsmiljöerna nästan mer underhållande än jaktscenerna.

Tempot är en märklig historia. Regissören Jonas Frick låter kameran arbeta med en energi som hade gjort en musikvideoregissör sjösjuk. Samtidigt hinner intrigen trassla in sig i detaljer som kräver ett tålamod från den tid då publiken faktiskt hade avsatt hela kvällen för en film. Kameran har bråttom. Manuset har flextid.

Och publiken kom. Nästan 917 000 biobesökare såg filmen. Det var en tid då en svensk komedi kunde bli en enorm framgång utan att producenterna först behövde beskriva den som en internationell satsning med global potential. Man hade Björn Skifs, en vettlös intrig och en biografbiljett. Det räckte tydligen för större delen av landet.

I dag skulle filmen förmodligen få kritik för logiska luckor, märkliga rollfigurer och repliker som inte överlevt tidens tand. En modern manusgrupp hade strukit hälften, lagt till fyra känslomässiga samtal och förvandlat Conny till en ensamstående pappa med relationsproblem. Sedan hade ingen skrattat.

För Strul har någonting som många nyare svenska komedier desperat försöker återskapa: värme utan att behöva annonsera den. Skifs är charmig, galenskaperna tas på lagom stort allvar och filmen verkar uppriktigt intresserad av att roa publiken.

Det är dumt, daterat och bitvis fullständigt osannolikt.

Och efter snart fyrtio år är det fortfarande förbannat trevligt.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Strul skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.