Det finns programmerare som bygger framtiden. Och så finns det .NET-utvecklare som ser till att framtiden fortfarande kan logga in i ett system från 2009.
Du hittar dem på en bank, ett försäkringsbolag eller någon myndighet. Ofta i ett kontorslandskap med grå heltäckningsmatta och kaffemaskin som kräver passerkort. Framför dem står två skärmar, en vattenflaska från en konferens 2017 och en kodbas som ingen levande människa längre förstår.
Systemet heter något med Enterprise. Det har aldrig varit enterprise. Det är en gisslansituation.
Arbetsdagen börjar med att starta Visual Studio. Fyra minuter senare har programmet öppnats. Ytterligare sex minuter går åt till att ladda lösningen. Sedan kommer meddelandet Not Responding. Utvecklaren reagerar inte. Han har lärt sig att det betyder att Visual Studio tänker.
En JavaScript-utvecklare hade hunnit bygga tre appar, bytt ramverk och skrivit ett LinkedIn-inlägg om sin resa. .NET-utvecklaren har fortfarande inte fått upp Solution Explorer.
Och klassnamnen. Herregud, klassnamnen.
AbstractCustomerServiceFactoryProvider
Det där är inte ett klassnamn. Det är en tjänstetitel på Försäkringskassan.
Allting har ett Interface, en Factory, en Provider och en Manager. Det går inte att skriva ut ett kundnummer utan att först skapa fem beroenden och registrera dem i en container.
För att visa "Hej" på skärmen måste man först skapa en arkitektur som klarar 14 miljoner samtidiga användare.
Sedan har vi SharePoint. Ingen vet riktigt varför SharePoint finns, men alla .NET-utvecklare har någon gång tvingats integrera mot det.
Det finns dokumentbibliotek, behörighetsgrupper, listor och en knapp som heter Synkronisera. Ingen har någonsin sett den fungera två gånger i rad.
Dokumentationen ligger naturligtvis i SharePoint. Men länken är trasig. Och personen som hade behörighet slutade 2018.
Alla större .NET-projekt har dessutom en Mats.
Mats skrev ursprungligen systemet 2009. Mats slutade 2014. Ingen vet vart Mats tog vägen, men hans namn står fortfarande i 38 procent av kommentarerna.
// TODO: Ask Mats before changing this
Mats har varit borta i tolv år. Mats styr fortfarande svensk försäkringsbransch.
Varje gång någon föreslår en modernisering säger en senior utvecklare: "Jo, men Mats hade en tanke med det där."
Ingen vet vilken tanke. Ingen vågar ta reda på det.
Klockan 9.15 är det standup. Den ska ta tio minuter. Den tar 25. Tre personer berättar att de fortfarande håller på med samma sak som igår. Någon nämner ett blockerande beroende. Scrum Mastern frågar om något kan tas offline.
Det kan det inte. Ingenting tas någonsin offline.
Försök sedan säga något negativt om C#.
Det är som att förolämpa utvecklarens mamma, hund och barndomshem samtidigt.
"C# är faktiskt ett väldigt elegant språk", säger han, medan han skriver 47 rader kod för att omvandla en sträng till en annan sträng.
JavaScript betraktar han som programmeringens motsvarighet till att låta en fyraåring köra truck. TypeScript tolereras motvilligt. React är en övergående trend. Och Node.js är något han hoppas att säkerhetsavdelningen snart förbjuder.
Han kör Windows 11, har mörkt tema i Visual Studio och tycker att en riktigt spännande fredag innebär att uppdatera NuGet-paket.
Men här kommer det märkliga.
Klockan tre på natten slutar allt annat fungera. Molntjänsterna ligger nere. Någon AI-agent har raderat en databas. Ett JavaScript-bibliotek har uppdaterats och halva internet visar en vit sida.
Men inne på banken? Där tuggar systemet från 2009 vidare.
Det behandlar transaktioner, räknar premier och skickar utbetalningar. Inte snyggt. Inte modernt. Men exakt som det gjort i sjutton år.
Och någonstans sitter en .NET-utvecklare med kaffekoppen och säger:
"Jag sa ju att vi inte skulle röra den där klassen."
Sverige hålls inte ihop av innovation, entreprenörskap och AI.
Sverige hålls ihop av C#, en SQL Server från stenåldern och en kommentar som Mats skrev den 14 oktober 2011.
Och vi ska fan vara tacksamma.









