Satirisk bild till roasten av Chefer
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

SVENSKA CHEFER

Människor som kan förankra ett beslut tills det självdör.

Roastad 21 november 2026

Det finns tre saker en svensk chef aldrig säger: ”Jag vet inte”, ”Jag hade fel” och ”Nu bestämmer jag”. Däremot finns det en mening som hörs oftare än kaffemaskinen på svenska arbetsplatser: ”Jag vill bara stämma av.” Det låter oskyldigt. Som att någon vill kontrollera klockan. Men det betyder att du ska sitta i ett konferensrum i 45 minuter och redogöra för något som redan står i ett mejl. Chefen har inte läst mejlet. Det är därför ni har mötet.

Och mötena, herregud. Svenska chefer har utvecklat en organisationsform där man bokar ett möte för att planera nästa möte. På det mötet beslutar man vilka som behöver vara med på det tredje mötet. Sedan upptäcker man att någon viktig person saknas och bokar om allting. Svenskt ledarskap är konsten att fylla kalendern utan att störa verksamheten med beslut.

För beslut är farliga. Beslut innebär ansvar. Därför ska allting förankras. Först i arbetsgruppen. Sedan hos avdelningschefen. Sedan i ledningsgruppen. Sedan hos någon som är föräldraledig till april. När frågan äntligen kommer tillbaka har produkten slutat tillverkas, kunden gått i pension och företaget bytt ägare. Men beslutet är ordentligt förankrat. Man kan begrava det utan att det blåser bort.

Och så kommer den magiska frasen: ”Vi får ta det offline.” Det sägs när någon ställer en konkret fråga som hotar att förstöra mötets behagliga atmosfär av fullständig meningslöshet. Offline betyder att två personer ska prata om saken senare. Det händer aldrig. Frågan har inte lösts. Den har bara försvunnit från protokollet.

Chefen har förstås alltid öppen dörr. Det står till och med i personalhandboken. ”Min dörr står alltid öppen!” Och det gör den också. När chefen är på lunch, i Sigtuna eller arbetar hemifrån. Men när du faktiskt behöver prata om en konflikt, en ohållbar arbetsbelastning eller din lön är dörren stängd. Då sitter chefen i ett möte om vikten av tillgängligt ledarskap.

Medarbetarsamtalet är en annan svensk högtid. En gång om året ska du sätta tre utvecklingsmål. Chefen öppnar ett dokument från HR och frågar var du ser dig själv om fem år. Du säger att du gärna skulle vilja få en fungerande skrivare. Det är inte tillräckligt strategiskt. Ni enas om att du ska bli bättre på kommunikation, samarbete och personlig utveckling. I mars har ingen av er en aning om vad ni menade. Men rutorna är gröna i personalsystemet.

Sedan har vi ledningsgruppens obligatoriska tvådagarskonferens på ett hotell i Sigtuna. Tolv chefer åker iväg för att utveckla verksamheten. Dag ett ägnas åt en workshop där alla ska skriva tre värdeord på gula lappar. Resultatet blir ”mod”, ”tillit” och ”hållbarhet”. Precis samma ord som förra året. Dag två ägnas åt att diskutera varför organisationen inte lyckats omsätta värdeorden i praktiken. Det kostade 87 000 kronor att komma fram till att man behöver bli bättre på att bli bättre.

Och när du går till chefen med ett faktiskt problem får du den klassiska motfrågan: ”Hur tänker du själv då?” Det är chefssvenska för ”Jag har ingen aning, men om jag formulerar det som en coachande fråga låter det som att jag leder dig.” Du har alltså identifierat problemet, analyserat det, föreslagit en lösning och ska nu dessutom berätta för chefen vad chefen tycker. Fantastiskt. Du är både anställd och din egen närmaste chef.

Chefen bidrar också till informationsflödet genom att vidarebefordra mejl. Utan ett enda ord. Bara ”FW: FW: SV: Angående”. Sex bilagor, 38 personer i kopia och en konversation som började 2019. Ska du göra något? Ska du läsa det? Är det ens ditt projekt? Ingen vet. Chefen har delegerat ett frågetecken.

Det märkliga är att den bästa chef man någonsin haft ofta är den som gjorde minst. En människa som sa ”Det där kan du bättre än jag, kör på”, godkände semestern, tog konflikterna och sedan lämnade folk ifred. Ingen tvådagarskonferens. Inga värdeord. Inga coachande frågor. Bara en vuxen människa som litade på andra vuxna människor. Fullständigt revolutionerande.

För till slut, efter alla avstämningar, workshops, utvecklingssamtal, strategidagar, värdegrundsövningar och förankringsprocesser, återstår en enda fråga som ingen i hela organisationen kan svara på:

VEM I HELVETE ÄR DET SOM BESTÄMMER HÄR?

Och chefen lutar sig tillbaka, nickar eftertänksamt och säger:

”Bra fråga. Jag tycker vi bokar in en avstämning kring det.”

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Chefer skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.