Satirisk bild till roasten av Ronja Rövardotter
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

RONJA RÖVARDOTTER

När barnen får uppfostra sina föräldrar.

Roastad 22 november 2026

Astrid Lindgren skrev Ronja Rövardotter 1981, och tre år senare gjorde Tage Danielsson film av berättelsen. Resultatet blev en svensk nationalskatt om vänskap, frihet, mod och två vuxna karlar med en konflikthanteringsförmåga som knappt hade räckt till att dela på en påse karameller. Hela intrigen bygger på att två rövarhövdingar vägrar prata med varandra. Till slut tvingas deras barn flytta hemifrån och bosätta sig i en grotta. Det är familjeterapi med svamp i taket.

Redan under Ronjas födelsenatt slår blixten ner och klyver Mattisborgen mitt itu. Inte en spricka i fasaden. Inte några lösa takpannor. Hela jävla fastigheten delas i två separata delar. Naturen har alltså löst den kommande grannkonflikten genom att installera en avgrund. Det är förmodligen den mest effektiva fastighetsdelningen i svensk litteraturhistoria. Och ändå lyckas Mattis och Borka bråka om vem som äger vilken halva. När till och med åskan har försökt medla borde man kanske fundera över sitt beteende.

Och Mattis. Vilken pappa. Börje Ahlstedt spelar honom med ett känsloregister som består av att bröla, gråta, skrika och ibland kombinera samtliga tre. Han kan gå från jublande faderskärlek till fullständigt sammanbrott under tiden det tar att öppna en dörr. Mannen har tolv rövare under sitt befäl men klarar inte att hantera en enda motgång utan att hela borgen behöver emotionell återhämtning. Mattis är svensk films mest älskade pappa och samtidigt ett vandrande argument för samtalsterapi.

Borka är inte mycket bättre. Här har vi två vuxna män som är beredda att riskera sina barns säkerhet för att upprätthålla ett gammalt gräl som ingen längre verkar kunna redogöra för. De leder varsitt rövarband, vilket tydligen kvalificerar dem för att fatta beslut om andra människors liv. Det enda som skiljer dem från två förbannade förskolebarn är skäggväxten och tillgången till vapen.

Ronja och Birk inser ganska snabbt att deras föräldrar är hopplösa. Lösningen blir att flytta till en björngrotta i skogen och överleva på egen hand. Två barn måste alltså ordna mat, vatten, värme och skydd eftersom deras pappor inte klarar av att säga förlåt. När en fuktig grotta framstår som en tryggare uppväxtmiljö än föräldrahemmet har familjen vissa problem att diskutera.

Och så har vi Helvetesgapet. Ett stup mellan borgens två halvor som Ronja och Birk hoppar över med en självklarhet som fick svenska föräldrar att kallsvettas i biosalongerna. Sedan dess har ett helt land använt Helvetesgapet som symbol för att våga ta risker. Det är ändå intressant att vår nationella förebild för mod är ett barn som upprepade gånger hoppar över en dödlig avgrund för att hälsa på grannpojken.

Vildvittrorna förtjänar ett eget omnämnande. Dessa flygande vidrigheter traumatiserade en hel generation svenska barn långt innan någon ens behövde fundera på åldersgränser för skräckfilmer. Ett par läderartade vingar, ett ansikte från helvetet och ett skrik som kunde få en sjuåring att sova med lampan tänd till påsk. Svensk barnfilm behövde inga monsterbudgetar. Det räckte med några vildvittror och en fullständigt oansvarig skogspromenad.

Rumpnissarna däremot har bara en enda intellektuell ambition: att fråga varför. Deras odödliga ”Vaffö då då?” har överlevt i svenska hushåll i över fyrtio år. Små, förvirrade skogsvarelser som aldrig begriper någonting och upprepar samma fråga tills omgivningen tappar förståndet. Den mest verklighetstrogna skildringen av ett möte med en treåring som någonsin filmats.

Och musiken. Björn Isfält behövde bara några toner för att skapa kollektiv svensk nostalgi. Spela Ronjas musik för ett sällskap medelålders svenskar och samtalet tystnar omedelbart. Plötsligt sitter alla och stirrar ut genom fönstret och längtar efter en skog de aldrig bott i. Ingen annan filmmusik har fått så många vuxna att vilja säga upp sig och börja springa barfota mellan granarna.

Mitt i allt detta står Lovis och Skalle-Per, de enda personerna med någon form av fungerande omdöme. Lovis håller ihop hushållet medan Skalle-Per försöker förklara för två vuxna karlar att de kanske borde sluta bete sig som idioter. De borde egentligen ha fått varsin medalj för lång och trogen tjänst inom psykiatrisk akutvård.

Och där finns berättelsens verkliga storhet. En bok som kallas barnbok men som egentligen handlar om vuxna som är så upptagna av stolthet, prestige och gamla oförrätter att deras barn måste lära dem vad vänskap betyder. Ronja och Birk vägrar ärva hatet och blir därmed de enda verkligt vuxna personerna i hela skogen.

Astrid Lindgren skrev en berättelse om två barn som blir självständiga. Resten av Sverige fick en fyra decennier lång påminnelse om att vuxen ålder och mognad inte nödvändigtvis har någonting med varandra att göra.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Mer som fick sitt

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Ronja Rövardotter skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.