Spotify har lyckats med något som borde vara medicinskt omöjligt. De har gett mänskligheten tillgång till nästan hela den inspelade musikhistorien, från obskyra jazzinspelningar 1937 till mongolisk strupsång, och resultatet är att vi lyssnar på samma fjorton låtar som vi gillade när vi var sjutton. Vi har universums största skivsamling i fickan och använder den för att återuppleva ett skoldisco 1991. Beethoven hade kunnat återuppstå och släppa ett nytt album. Vi hade ändå satt på Bryan Adams.
Sedan har vi Spotify Wrapped, den årliga offentliga förnedringen som presenteras med färgglad grafik och konfetti. I december meddelar Spotify glatt att din mest spelade artist är exakt samma som förra året. Och året innan. Du har lyssnat i 48 000 minuter och utvecklats musikaliskt lika mycket som en parkeringsautomat. Ändå delar du resultatet på sociala medier. Grattis, du har offentliggjort att din personliga utveckling upphörde någon gång under gymnasiet.
Spellistorna är ett eget vansinne. Spotify erbjuder Fokus på djupet, Inre harmoni och Maximal koncentration. Man trycker på den sista och får lyssna på regn i tre timmar. Regn. Vi har byggt ett globalt teknikföretag för att distribuera väderljud till människor som sitter inomhus. Någon har till och med fått betalt för att spela in en bäck i Norge. Det är förmodligen den enda musikern på plattformen med en rimlig timlön.
Algoritmen är samtidigt en digital stalker med minne som en elefant och omdöme som en överförfriskad karaokevärd. Du spelar en barnlåt en enda gång under en bilresa, och plötsligt tror Spotify att din musiksmak huvudsakligen består av dinosaurier, pannkakor och en tecknad kanin som sjunger om toalettbesök. Tre månader senare ligger Bä bä vita lamm fortfarande och lurar bland rekommendationerna. Spotify kan kartlägga dina känslor men begriper inte att någon annan satt i baksätet.
Och varför i hela friden ska det vara podcasts överallt? Man öppnar Spotify för att lyssna på musik och möts av fyra män som vill diskutera entreprenörskap i två timmar och en kvinna som har löst mysteriet med människans sömn. Jag vill höra en gitarr. Inte få livsråd av någon med mikrofon, ringlampa och ett sponsrat avsnitt om magnesium.
Gratisversionen är en särskilt elegant form av psykologisk krigföring. Du ligger i mörkret och lyssnar på en sorglig ballad. Sångaren har precis nått refrängen där hela livet rasar samman. Då vrålar en reklamröst: "HAR DU KOLL PÅ DIN BILFÖRSÄKRING?" Nej, för helvete, jag försöker bearbeta en separation från 2004. Spotify har förmågan att förvandla ett känslomässigt sammanbrott till ett erbjudande om självriskreducering.
Shufflefunktionen förtjänar en egen haverikommission. Du har 800 låtar i en spellista. Trycker på slumpmässig uppspelning. Får samma fem låtar som förra gången. Spotify hävdar att deras olika shufflelägen använder slump och ibland tar hänsyn till tidigare uppspelningar. Javisst. Och tärningen på kasinot landar naturligtvis på sex för att den känner din personlighet. Det är inte shuffle. Det är en enväldig DJ med favoriter.
Sedan kommer frågan om artisterna. Spotify har gjort musiken tillgänglig för miljarder öron, men ersättningssystemet är så komplicerat att en matematiker behöver semester efter att ha läst villkoren. Pengarna fördelas utifrån andelar av lyssningen, inte ett fast belopp per spelning. För mindre artister kan inkomsten från tusentals spelningar ändå vara försvinnande liten. En låt kan kräva sex månaders arbete och ge tillräckligt för att finansiera halva lunchens mineralvatten.
Och vi svenskar är förstås oerhört stolta över Spotify. En svensk teknikframgång! Ett bolag som erövrat världen! Vi sträcker på oss som om vi personligen programmerat hela skiten. Men så fort någon frågar hur mycket musikerna faktiskt tjänar börjar vi mumla om affärsmodeller, rättighetsinnehavare och komplicerade intäktsströmmar.
Vi älskar svensk innovation. Särskilt när någon annan står för notan.
Och trots allt detta är Spotify genialt. Vi betalar varje månad, klagar på algoritmen, svär åt rekommendationerna och öppnar appen igen fem minuter senare.
För nu vill vi höra den där låten.
Den vi redan spelat 600 gånger.









