Folkdräkter. Sveriges sätt att säga: ”Jag har ingen personlighet, men min mormors socken hade tydligen en färgpalett.”
Det är fascinerande. Vi har skickat människor till rymden, utvecklat pacemakers och byggt stridsflygplan. Men varje midsommar står det fortfarande någon jävel i knäbyxor, vita strumpor och en väst som ser ut att vara sydd av en blind tapetserare 1847.
Och är stolt över det!
STOLT!
Det är som att gå på maskerad och välja temat ”arbetslös bonde med starka åsikter om linberedning”.
Folkdräkten är det enda plagget där du kan se ut som en kringvandrande dragspelare från 1700-talet och samtidigt vara kvällens mest formellt klädda person.
Och dessa förbannade förkläden!
Varje socken har sitt eget. Ränderna ska vara exakt rätt. Färgerna ska vara rätt. Broderierna ska vara rätt. Annars kommer någon 83-årig kärring från hembygdsföreningen fram och väser:
”Det där är faktiskt inte ett korrekt förkläde för en ogift kvinna från nordvästra Leksand.”
Men håll käften, Sigbritt! Vi ska äta sill, inte försvara en doktorsavhandling i textilarkeologi!
Och det bästa är att en del så kallade bygdedräkter faktiskt har konstruerats under 1900-talet. Av kommittéer!
KOMMITTÉER!
Några människor har alltså suttit på ett föreningsmöte och beslutat att deras orts historiska identitet bäst representeras av en senapsgul kjol och ett förkläde som ser ut som en hallucination på Hemtex.
Sedan kallar de det tradition.
Det är inte kulturarv. Det är en kommunal varumärkesplattform med hätta.
Och männen! Herregud, männen.
En fullvuxen karl i gula knäbyxor, vita långstrumpor, blankskor och en liten hatt med spänne. Det ser ut som att Emil i Lönneberga blivit ekonomichef på ett mejeri.
Folkdräktsentusiaster säger alltid att dräkterna berättar om våra rötter.
Javisst. Och mina gamla gympaskor berättar om mitt förflutna. Men inte fan tar jag på mig dem till Nobelfesten.
Fast där har vi problemet. Folkdräkt räknas faktiskt som högtidsklädsel.
Du kan alltså dyka upp på en kunglig middag utklädd till någon som precis sålt tre getter på marknaden i Rättvik, och hovet ska behandla dig som en gentleman.
Det är helt jävla fantastiskt.
Folkdräkten. För när du vill visa att du älskar din hembygd så mycket att du är beredd att klä dig som dess värsta historiska misstag.









