Satirisk bild till roasten av Midsommar: Midsommarhelvetet i Sverige
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

MIDSOMMAR

Sveriges årliga kollektiva hjärnsläpp.

Roastad 19 november 2026

Midsommar. Den svenska högtiden då tio miljoner människor kollektivt bestämmer sig för att vädret inte existerar, att sill är gott och att vuxna individer ska hoppa runt en träpåle och imitera grodor. Vi kallar det kulturarv. Resten av världen kallar det antagligen ett masspsykotiskt tillstånd. Ett helt folk som frivilligt ställer sig på en blöt gräsmatta och kväker om djur utan öron. Hade samma beteende inträffat i november hade kommunen skickat dit socialjouren.

Midsommarstången är förstås central. Den ska resas av fyra personer, varav tre har bestämda åsikter om hur det ska gå till och ingen har tagit med sig ett enda jävla verktyg. Någon håller i, någon skriker instruktioner och någon står på avstånd och meddelar att den lutar. Det gör den. Den har lutat sedan 1978. Ingen har någonsin rest en midsommarstång utan att minst två vänskapsrelationer fått bestående skador. Svensk ingenjörskonst när den är som allra mest inkompetent.

Sedan kommer vädret. Varje år samma förbannade överraskning. Den nittonde juni upptäcker svensken att Sverige ligger i norra Europa. Tolv grader, sidledes regn och en vind som kan skala potatis på trettio meters avstånd. Ändå sitter folk utomhus med bara armar och säger att det faktiskt är ganska skönt när solen tittar fram. Solen har inte tittat fram sedan onsdagen. En hel nation har förväxlat köldskador med livskvalitet.

Maten är en annan cirkus. Sex sorters sill ska köpas, trots att alla vet att det bara är senapssillen någon faktiskt vill ha. Resten är kemiska experiment i glasburkar. Löksill, vitlökssill, skärgårdssill och någon djävulsk nyhet med fläder och pepparrot som ingen efterfrågat. Fem burkar ställs tillbaka i kylskåpet och återupptäcks i augusti bakom en vissen gurka. Svensk midsommar är den enda högtid där man köper mat med det uttalade syftet att förvara den tills den blir avfall.

Snapsvisorna förtjänar en egen psykiatrisk utredning. Människor som resten av året inte ens vågar nynna i duschen ska plötsligt sjunga fyrstämmigt om alkoholens välsignelser. En ekonomichef som aldrig yttrat en spontan mening sitter och vrålar om att livet är kort och spriten ska ner. Alla skrattar, ingen vet varför, och någon insisterar på en sjunde vers. Det är inte gemenskap. Det är grupptryck med dillgarnering.

Och dansen. Små grodorna. Tänk er att förklara det för en utländsk besökare. Vi samlas kring en dekorerad trästolpe och utför anatomiskt felaktiga rörelser medan vi sjunger om groddjurens avsaknad av hörselorgan. Barnen tycker det är pinsamt redan vid nio års ålder. Föräldrarna fortsätter tills höftlederna ger upp. Sverige har uppfunnit en nationell ritual där barnen är de enda med någon som helst självrespekt.

Allt ska dessutom vara så förbannat idylliskt. Blomsterkransar ska bindas av folk som inte vet skillnaden mellan prästkrage och ogräs. Jordgubbar ska serveras trots att de kostar som smycken. Någon har gjort en spellista, någon har bestämt bordsplaceringen och någon har redan börjat gråta för att dukningen blev fel. Det är en familjehögtid med samma stämning som en gisslanförhandling.

Och alla älskar midsommar. Åtminstone säger de det. Där sitter de med blåfrusna knän, rinnande näsor och en pappersservett fastklistrad på låret och förklarar att detta är årets bästa dag. Ingen vågar vara först med att föreslå att man går in. Då förstör man stämningen. Stämningen är redan död, men ingen har mod nog att identifiera liket.

Helgen ska vara avkopplande. Därför börjar planeringen i april. Det ska handlas, städas, pyntas, skjutsas, lagas mat, hämtas gäster, ordnas lekar och diskas tills fingrarna spricker. På midsommardagen ligger halva sällskapet utslaget medan resten försöker lista ut vem som äger den uppblåsbara madrassen i diket. På söndagen åker alla hem, fullständigt utmattade, och konstaterar att det var precis vad de behövde.

Svensk midsommar är kort sagt ett årligt bevis på att ett helt folk kan lura sig självt att kalla logistiskt haveri, dåligt väder, rutten fisk och offentlig förnedring för en underbar tradition. Vi har 364 dagar på oss att lära av misstagen. Sedan kommer juni och vi gör exakt samma jävla sak igen.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Midsommar skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.