Costa del Sol. Solkusten. Europas största utomhusförvaring för nordeuropéer som bestämt sig för att livets mening är billigt vin, golf och att aldrig mer behöva skrapa en vindruta.
Här har tusentals svenskar flyttat för att uppleva den spanska kulturen. Vilket tydligen innebär att äta köttbullar på svenska restauranger, läsa Expressen och klaga på att spanjorerna inte pratar engelska.
FUENGIROLA!
En svensk småstad som av misstag hamnat i Andalusien. Här finns svenska mäklare, svenska frisörer, svenska tandläkare och svenska pensionärer som inte lärt sig ett enda spanskt ord på femton år.
Förutom una cerveza.
Vilket de uttalar som om de försöker starta en gräsklippare.
Och Marbella! Herregud, Marbella.
Platsen där nyrika människor samlas för att visa varandra hur mycket pengar de har, trots att ingen egentligen är imponerad. Här kör folk leasade Porschar till restauranger där en sallad kostar mer än en spansk sjuksköterska tjänar på en förmiddag.
I Puerto Banús ligger lyxyachterna på rad. Flytande penisförlängare för män som tycker att en vanlig BMW är alldeles för diskret.
Och golfbanorna!
Costa del Sol har så många golfbanor att det är ett under att det finns mark kvar att bygga ytterligare ett jävla lägenhetskomplex på.
Här står svenska män i pikétröjor för 1 800 kronor och slår små vita bollar rakt ut i buskaget medan deras fruar dricker rosé och diskuterar vilken hudklinik som är bäst på att få en 62-åring att se ut som en överraskad 45-åring.
14,6 MILJONER TURISTER UNDER 2025!
Fjorton komma sex miljoner människor som tillsammans har kommit fram till att det bästa med Spanien är att man slipper vara hemma.
Samtidigt har bostadspriserna och massturismen blivit sådana problem att lokalbefolkningen snart får boka Airbnb för att kunna besöka sina egna släktingar.
Och maten? Fantastisk, förstås. Tills du upptäcker att strandrestaurangens specialitet är mikrovärmda calamares för 19 euro, serverade av en britt som heter Gary.
Men det allra bästa är svenskarna som säger:
Vi lever verkligen det spanska livet nu.
Nej, Åke. Du sitter i en inglasad terrass i Mijas med Allsång på Skansen på svensk IPTV, äter Kalles kaviar och bråkar med bostadsrättsföreningen om poolreglerna.
Du har inte emigrerat.
Du har bara flyttat din bitterhet till ett varmare postnummer.









