AI såg det du missade i slutdebatten
By Rickard Eriksson, published · 14 minutes read
The blog is written in Swedish.
Bilden är inte från SVT:s sändning, utan en AI-tolkning av en extremt detaljerad beskrivning av en skärmdump av tv-sändningen. Klicka för att läsa hela bildprompten.
Hela prompten, 1 383 ord, som bildmodellen fick utgå från:
Fotorealistisk stillbild från en svensk tv-sänd politisk partiledardebatt. Liggande bildformat 16:9, cirka 2 048 × 1 153 pixlar. Bilden visar hela debattscenen, åtta deltagare bakom varsin smal talarstol, två programledare med ryggen mot kameran och en stor sittande publik som omger scenen. Bevara känslan av en verklig tv-skärmbild med något mjuka detaljer, lätt komprimerade färgövergångar, mörka publikpartier och intensivt färgat studioljus.
Kameran står bakom de främre publikraderna, något upphöjd över de sittande åskådarnas huvuden, och riktas svagt nedåt mot scenen. Använd en måttligt vidvinklig bildvinkel som rymmer hela scenbredden och en stor del av den höga fondväggen. Perspektivet är naturligt, med viss vidvinkelutdragning nära kanterna men utan fisheyeeffekt. Bilden är nästan symmetrisk, men de båda programledarna står något till höger om bildens mitt. Visa ingen takyta. Fondväggens höga fönster och pelare fortsätter ut genom bildens överkant.
Lokalen är en stor, äldre hall med grova grå sten- eller tegelväggar, höga smala fönster och kraftiga murade pelare. Arkitekturen har en rå, historisk och industriell karaktär. Bakväggen upptar ungefär bildens översta tredjedel och består av en rytmisk upprepning av höga fönsterfält och breda murpartier. Fönstren är indelade i små rektangulära rutor av mörka spröjsar. De lyser starkt röda i nederdelen och övergår uppåt i mörkt vinrött, violett och nästan svart. Flera fönsterpar delas av smalare murade partier som är belysta i intensivt elektriskt blått.
Låt blå strålkastare från golvnivå belysa pelare och murverk underifrån. Stenarnas ojämna struktur framträder tydligt i det blå ljuset, medan fördjupningarna blir mörka. De bredare väggpartierna mellan fönstren ligger i djupa blå och blåvioletta skuggor. Några små oregelbundna vita reflexer syns högt upp i fönstren, främst mot vänster och höger bildkant. Kombinationen av koboltblått murverk och röda fönster är avgörande för bildens utseende.
Scengolvet är en stor matt petrolblå yta, formad som en bred polygon som öppnar sig mot kameran. Den upptar huvudsakligen bildens mellersta och nedre del. En smal, starkt lysande vit LED-list med svagt blåviolett sken följer scenens ytterkant. På vänster sida löper ljuslinjen diagonalt från bildens vänstra kant vid ungefär två tredjedelar av bildhöjden upp till ett hörn bakom den vänstra talarstolen. Därifrån fortsätter den nästan horisontellt bakom deltagarna. På höger sida vinklar linjen ned mot höger bildkant. Scenens främre ljuskant skymtar mellan publikens kroppar. Golvet utanför scenen är gråbrunt.
Placera åtta smala talarstolar i en mycket svag båge tvärs över scenen. Deras ungefärliga horisontella mittpunkter ligger vid 17, 26, 36, 45, 55, 65, 73 och 80 procent av bildbredden. Varje talarstol har en låg, platt, silvergrå rektangulär fot, en hög smal svart kropp och en bredare grå bordsskiva med en tunn frontskylt. På talarstolarnas svarta framsidor finns två parallella vertikala ljuslister. Ett tunt horisontellt metalliskt band korsar kroppen ungefär halvvägs ned. Ljuset kastar ett diskret färgat sken på golvet.
Talarstolarna ska från vänster till höger vara märkta V, MP, C, S, M, L, KD och SD med små ljusa bokstäver på grå frontskyltar. De två vertikala ljuslisterna ska i samma ordning vara röda, gröna med turkos ton, intensivt limegröna, röda, blå eller cyanblå, klarblå, djupblå och gula. Den femte talarstolen skyms till stor del av den manlige programledaren. På bordsskivorna finns diskreta papper och små genomskinliga vattenglas. Låt bokstäverna vara små och något mjuka, som i en verklig tv-bild.
Bakom den första talarstolen från vänster står en kvinna med axellångt mörkbrunt hår och ljus till mellanljus hudton. Hon bär en dämpat blågrå byxdräkt och en ljus topp. Hennes kropp står svagt vinklad in mot scenens centrum. Händerna är nära bordsskivan. Byxbenen och en mörk sko syns till höger om talarstolens nederdel.
Bakom den andra talarstolen står en kvinna med kort brunt hår, mörk kavaj och vit eller mycket ljus rundhalsad topp. Hon står upprätt och tittar mot programledarna. Bakom den tredje står en kvinna med långt ljust blont hår med lugg och mjuka vågor. Hon bär en brungrå rutig skjorta eller blus och mörka byxor. Hennes händer är samlade nära bordsskivan.
Bakom den fjärde talarstolen står en kvinna med ljust blont hår i ungefär haklång frisyr. Hon bär mörk marinblå kavaj över en vit eller gräddvit topp. Ansiktsuttrycket är neutralt och uppmärksamt. Bakom den femte står en man med kort, prydligt kammat brunt till gråbrunt hår, mörkblå kostym, vit skjorta och blå slips. Hans huvud, axlar och en del av bröstet syns ovanför programledaren som skymmer större delen av hans talarstol.
Bakom den sjätte talarstolen står en kvinna med brunt, ungefär axellångt hår, blågrå långärmad överdel och händerna nära varandra på bordsskivan. Bakom den sjunde står en kvinna med långt blont hår och ljus benvit byxdräkt. Kavajen har tydliga slag och en relativt öppen halsringning. Hennes ljusa byxben syns på båda sidor om den blåbelysta talarstolen. Bakom den åttonde står en man med kort mörkt hår, skägg och glasögon. Han bär brungrå kavaj med en liten ljus bröstnäsduk, vit skjorta och gråblå byxor. Händerna är samlade framför honom. Alla åtta deltagare har återhållsamma, koncentrerade uttryck.
I scenens främre mitt står två programledare med ryggen mot kameran, vända mot politikerna. Kvinnan står till vänster, med kroppens mitt vid cirka 51 procent av bildbredden. Hon har axellångt blont hår i tydliga mjuka vågor och bär en svart långärmad överdel eller kavaj med vida svarta byxor. Hennes huvud börjar vid cirka 36 procent av bildhöjden. Kroppen fortsätter ned till ungefär 69 procent av bildhöjden, där delar av benen skyms av den närmaste publiken.
Den manlige programledaren står omedelbart till höger, med kroppens mitt vid ungefär 58 procent av bildbredden. Han är något längre än kvinnan, har kort mörkt hår och bär en ljust brungrå eller taupefärgad kostym med ljus skjortkrage och mörka skor. Kavajen har tydliga veck över ryggen och kring midjan. Han håller armarna böjda framför kroppen. Fötterna står något isär och den ena foten är lätt vriden utåt. Mellan och framför programledarna skymtar en smal ljus stödkonstruktion eller ett litet bord, med en vit rektangulär fot nära golvet. Programledarna överlappar delar av de mittersta talarstolarna.
Bakom politikerna sitter en stor blandad vuxen publik i flera täta, upphöjda rader. Publiken fyller hela bakgrunden från ungefär 20 till 49 procent av bildhöjden. Visa många individuella personer, huvudsakligen med neutrala och uppmärksamma ansiktsuttryck, klädda i mörka kavajer, tröjor, skjortor och blusar. Bryt av med enstaka beige, vita, röda och dämpat rosa plagg. Ansiktena är små och något mjuka i detaljerna. De främsta publikraderna är ljusare, medan de bakre gradvis sjunker ned i skugga.
Längst till vänster syns breda mörka trappsteg eller gradänger intill publiken. På höger sida fortsätter åskådarna runt scenens kant. Några personer sitter där i profil, delvis avskurna av bildramen. På den mörka högra väggen finns en liten starkt grön lysande utrymningsskylt omkring en tredjedel ned i bilden.
Förgrunden domineras av ryggarna på den närmaste publiken. Visa ungefär tio personer i den tydligaste raden, med deras huvuden vid cirka 61 till 68 procent av bildhöjden och kropparna ned mot nederkanten. De bildar ett oregelbundet mörkt band framför den blå scenen. Från vänster syns bland annat en man med glasögon och mörk kavaj, en person med kort mörkt hår och beige tröja, en mörkhårig person i mörk klädsel, en brunhårig man i mörk kavaj, en person med långt svart hår nära mitten samt flera kortklippta eller tunnhåriga män i mörka kavajer. Mot höger sitter en person med långt mörkt hår och ytterligare delvis beskurna åskådare.
Stolarna i förgrunden har svarta rundade ryggstöd med smala metallramar som fångar svaga ljusreflexer. Längst ned i bild finns ytterligare en närmare publikrad, där endast beskurna bakhuvuden, axlar och delar av ljusa eller mörka överdelar syns. Låt förgrunden vara mörk men fortfarande tillräckligt tydlig för att urskilja hår, kläder och stolsryggar.
Ljussättningen ska kombinera neutralt vitt studioljus på deltagarnas ansikten och kläder med starkt blått och rött arkitekturljus i bakgrunden. Programledarnas ryggar är relativt väl belysta, medan förgrundspubliken ligger i djup skugga. Bevara måttlig tv-skärpa och stort skärpedjup, utan suddig porträttbakgrund. Ljusa kostymer får vara lätt gråtonade. LED-listerna ska vara intensivt mättade och ha en liten ljusgloria, men inte ge stora reflexer eller filmiska ljusstrålar.
Slutresultatet ska upplevas som en autentisk översiktsbild från en pågående tv-debatt: åtta partimärkta talarstolar, två ryggvända programledare, publik både framför och bakom scenen, petrolblått golv, vita scenkanter, blåbelyst grovt murverk och höga rödlysande spröjsade fönster. Bevara alla överlappningar och det stora avståndet mellan kameran och debattdeltagarna. Lägg inte till tv-logotyp, undertexter, namnskyltar i bildgrafik, rubriker, vattenstämpel, extra talarstolar eller extra programledare.
Jag lät en AI analysera hela SVT:s slutdebatt, ord för ord. Resultatet är inte bara en spännande titt bakom kulisserna, det visar också hur vem som helst nu kan granska makten. Häng med, för en del siffror kommer att överraska dig.
Elisabeth Thand Ringqvist nämndes noll gånger. Noll. Under två timmars direktsänd slutdebatt var det inte en enda av de andra sju partiledarna som nämnde Centerpartiets ledares namn. Inte som motståndare, inte som allierad, inte ens i en bisats.
Det var en av de första sakerna som hoppade ut ur skärmen när jag i går lät en AI analysera hela SVT:s slutdebatt från Gävle. Jag ville se vad som händer när man matar in nästan två timmar politik i en maskin och ber den att bara mäta, väga och räkna. Helt utan politisk färg.
Och resultaten är fascinerande. Thand Ringqvist var inte bara osynlig i de andras retorik. Hon hade också minst taltid av alla: 9,1 minuter. Hon sade ”jag” fyra gånger under hela kvällen.
Kontrasten mot Jimmie Åkesson är total. Han var debattens självklara gravitationscentrum. De andra partiledarna nämnde honom vid namn 31 gånger. Det är fler än tvåan Ebba Busch, som nämndes 22 gånger.
På tal om Busch: hon pratade mest av alla, 14,1 minuter. Det är nästan en hel minut mer än Magdalena Andersson på 13,3. Det intressanta är att Busch fick ordet av programledarna minst antal gånger, bara 9 gånger mot Anderssons 14. Skillnaden tog hon själv, genom att helt enkelt prata längst när hon väl hade ordet. Hennes turer var i snitt 44,5 sekunder, längst av alla.
Total taltid i studion, minuter
AI-analysen visar också att den duell vi förväntar oss, Andersson mot Kristersson, knappt ägde rum. De hade bara två direkta replikskiften med varandra under hela kvällen. Den verkliga duellen stod mellan Ebba Busch och Nooshi Dadgostar, som rök ihop i åtta direkta ordväxlingar.
Och blockpolitiken? Den sprack i tre av fyra sakfrågor där partiledarna fick trycka ja eller nej. Bara i frågan om klimatmålen blev det en ren uppdelning, fyra mot fyra. I frågan om sänkt straffbarhetsålder bröt Socialdemokraterna med de rödgröna. I frågan om svenska värderingar avstod Moderaterna medan L, KD och SD tryckte ja. Och när det gällde matmomsen var Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna helt ensamma om att trycka nej.
De fyra sakvoteringarna
J = jaN = nejA = avstår
Ska matmomsen höjas till 12 procent igen 2028?
Ska Sverige ha mer ambitiösa klimatmål än övriga EU?
Ska straffbarhetsåldern höjas till 15 år igen?
Ska det krävas svenska värderingar för att få stanna?
När AI:n sorterade de 16 753 orden efter ämne såg det ut så här: ekonomi fick mest tid, 25 minuter, följt av brottslighet på 20 och integration på 19. Och det mest sagda ordet i hela debatten? Sverige, 95 gånger.
Hur gjorde jag det här då? Det är nästan det mest spännande. Jag laddade ner ljudfilen från SVT Play. Sen lät jag KB-Whisper, Kungliga bibliotekets svenskanpassade modell för taligenkänning, skriva ner allt som sades. Därefter fick en annan AI lyssna på rösterna och lära sig känna igen vem som var vem. För att få rena röstprover använde jag partiledarnas slutord, där de pratar ostört. Både transkriberingen och röstigenkänningen kördes på min egen dator. Ljudet lämnade aldrig huset. En viktig poäng för alla som jobbar med känsligt material.
Bilden högst upp i inlägget är inte en stillbild från debatten. Det är en sorts digital viskningslek. Jag lät en AI titta på en skärmdump och beskriva den i minsta detalj. Resultatet blev en text på 1383 ord som noterade allt, till och med att programledarnas kroppsmitt låg vid 51 respektive 58 procent av bildens bredd. Sedan fick en helt annan AI måla upp bilden du ser, bara med hjälp av den där texten. Den såg alltså aldrig originalet.
Det intressanta är att AI:n som tittade fick jobba hårdast. Att generera bilden var den enkla biten, det svåra var att se så noga. Det är precis samma sak för dig och mig i vardagen. Ju mer exakt du beskriver vad du vill ha, desto närmare kommer en AI det du tänker dig. Och en sista, viktig poäng: en bild som den här ska alltid märkas ut som AI-genererad. Allt annat är faktiskt rent lurendrejeri.
Det här är inte bara en teknikdemo. Det är ett nytt slags arbetsredskap.
Efter transkriberingen började det riktiga jobbet: faktagranskningen. Jag plockade ut 45 konkreta påståenden från debatten för att se om de höll. Resultatet: 26 var helt riktiga, 11 var delvis riktiga, 3 saknade stöd och 5 var åsikter eller gick inte att pröva.
De ”delvis riktiga” är ofta de mest intressanta. En partiledare sade att bränslepriserna varit ”uppåt 30 kronor litern”. Det stämmer nästan. Toppen var 28,52 kronor. Trettiokronorsstrecket passerades aldrig. En annan sade att våldet i skolan ökat med 150 procent. Siffran stämmer, men den mäter anmälningar, inte faktiska incidenter, och Arbetsmiljöverket varnar själva för att dra just den slutsatsen.
Bäst av alla var striden om vårdköerna. Vänsterpartiet sade plus 33 procent. Regeringen sade minus 41 procent. Båda har rätt. De använder bara olika startpunkter för sin mätning: mars 2019 mot oktober 2022. Som man frågar får man svar. Det är ett perfekt exempel på hur statistik kan användas för att bevisa raka motsatsen, utan att någon tekniskt sett ljuger.
Striden om mängdrabatten, som tog fyra minuter av debatten, var likadan. Riksdagens protokoll visar att Andersson hade rätt i sak: propositionen som lades fram saknade ett införandedatum. Men Kristerssons poäng var också reell: oppositionen röstade ändå nej till det enda konkreta förslag som faktiskt låg på bordet. Båda kunde beskriva samma händelse och landa i helt olika slutsatser.
Jag granskade även programledarnas 16 påståenden. Tretton av dem höll. Men ett påstående, att hushållens disponibla inkomster är högre än någonsin ”enligt Konjunkturinstitutet”, kunde jag inte hitta belägg för hos Konjunkturinstitutet. Det användes ändå som en kritisk premiss i en fråga till en partiledare.
Och det är här vi landar i den verkliga poängen. AI:n gjorde inte jobbet själv. Den gjorde grovjobbet. Den var min supersnabba och outtröttliga assistent som transkriberade, tidsstämplade, räknade ord och sorterade vem som sade vad. Men det krävdes en människa, jag, för att avgöra vilka påståenden som var värda att granska, för att förstå nyanserna i vad ”delvis sant” betyder, och för att se mönstren i siffrorna. AI:n kan räkna replikskiften, men den kan inte avgöra att duellen mellan Busch och Dadgostar var kvällens mest explosiva.
Det som gör en sån här analys trovärdig är inte den exakta AI-modellen. Det är metoden. Jag satte som regel att en replik bara räknades om två oberoende metoder pekade ut samma talare. Allt som var osäkert ströks.
Vad som för bara några år sedan hade krävt en hel redaktion med research-assistenter i en vecka, gjorde jag nu själv på en kväll. Med verktyg som vem som helst kan ladda ner, ofta helt gratis.
Det betyder att makten att granska har flyttat hem till dig. Du kan göra exakt samma sak med ett kommunfullmäktige, ett årsmöte i bostadsrättsföreningen, ett internt stormöte på jobbet eller en paneldebatt i din egen bransch. Du kan mäta taltid, faktagranska påståenden och se vem som egentligen sätter agendan.
Tekniken är inte längre en barriär. Den enda frågan som återstår är: vad skulle du vilja granska?
/Rickard Eriksson
Rickard startade världens första sociala medium LunarStorm för 30 år sedan. Det förändrade sättet att umgås för fler än 2 miljoner svenskar. Sedan några år tillbaka är han helt fokuserad på AI, och har hjälpt fler än 10 000 företag och offentliga verksamheter att få mer gjort och med högre kvalitet med hjälp av AI. Rickard är alltså stor förespråkare av AI, men på rätt sätt, och i rätt miljö.
Mer om Rickard Eriksson