Satirisk bild till roasten av Top Gun
Bilden är påhittad, precis som allt annat här

TOP GUN

Två filmer, trettiosex år och en fullständig brist på respekt för flygsäkerhet.

Roastad 22 november 2026

En kärleksförklaring till stridsflyg, testosteron och män som vägrar följa instruktioner.

Top Gun från 1986 är världshistoriens mest framgångsrika rekryteringsfilm för amerikanska flottan. Nästan två timmar militär marknadsföring som publiken dessutom fick betala för att se. Flottan behövde inte ens övertyga någon. Folk kom ut från biografen, gick direkt till rekryteringskontoret och ville flyga stridsflygplan. Ingen frågade om arbetstider, pensionsavtal eller risken att bli beskjuten. De hade hört Kenny Loggins.

Huvudpersonen heter Pete Mitchell, men kallas Maverick. Hans kollegor heter Goose, Iceman, Viper, Jester och Hollywood. Ingen använder vanliga namn. Det är ett flygvapen där samtliga anställda låter som deltagare i en misslyckad maskerad. Tänk dig att sitta på ett säkerhetsmöte och få höra att Goose ska flyga med Maverick medan Iceman bevakar området. Det är inte en militär organisation. Det är ett fritidshem med tillgång till missiler.

Den mest berömda scenen i denna film om avancerad luftstrid är beachvolleyboll. Fyra svettiga män spelar boll i motljus medan kameran dokumenterar varje muskel med en noggrannhet som flygplanen aldrig får. Det pågår tydligen ett kallt krig, men först måste någon vinna ett set. Sovjetunionen hade kunnat invadera Kalifornien utan att någon märkt något. Samtliga amerikanska piloter var upptagna med att smörja in bröstkorgen.

Och solglasögonen. Ray-Ban Aviator fick genom filmen en marknadsföringskampanj som hade gjort vilken reklamchef som helst religiös. Varje man som köpte ett par trodde plötsligt att han hade en hemlig förmåga att landa på hangarfartyg. I verkligheten satt han bakom ratten på väg till tandläkaren och kisade mot solen. Men han kisade militärt.

Filmens centrala budskap är att regler är till för idioter. Maverick bryter mot order, flyger vårdslöst, trotsar överordnade och får sedan rädda situationen. I verklighetens militära flygverksamhet hade han blivit avstängd innan eftermiddagskaffet. I Hollywood får han applåder, en romantisk relation och ännu mer flygtid. Top Gun är den enda arbetsplatsutbildning där upprepade säkerhetsöverträdelser betraktas som ledarskapspotential.

Flygscenerna består av oändliga närbilder på hjälmar, svettiga ansikten och instrument som blinkar. Någon ropar att en fiende befinner sig klockan sex. En annan skriker att han har låsning. Publiken förstår absolut ingenting men nickar uppskattande. Ett flygplan svänger åt vänster och hela salongen upplever det som ett genombrott i krigföringens historia.

Sedan går det trettiosex år.

Top Gun: Maverick från 2022 är i princip samma film, fast med bättre ljud och en huvudperson som borde ha börjat fundera på pension. Tom Cruise är tillbaka, fortfarande besatt av att flyga fortare än alla andra och fortfarande oförmögen att följa en enkel instruktion. Flottan har under tiden utvecklat ny teknik, nya vapensystem och nya arbetsmetoder. Maverick har utvecklat exakt ingenting. Han har bara skaffat fler rynkor under solglasögonen.

I uppföljaren får han dessutom uppdraget att utbilda piloter inför en nästan omöjlig operation. Militärledningens lösning är att hämta den mest olydiga piloten i organisationens historia och ge honom ansvar för nästa generation. Det är ett märkligt sätt att bedriva riskhantering. Ungefär som att utse den som orsakat flest trafikolyckor till chef för halkutbildningen.

Naturligtvis genomförs uppdraget med extrem precision, trots att hela förberedelsen består av konflikter, trots och folk som stirrar intensivt på varandra i hangarer. Alla problem löses till slut genom att Maverick flyger lite bättre än samtliga andra. Militär strategi är överflödig när huvudpersonen har ett tillräckligt starkt käkparti.

Och musiken lever vidare. Danger Zone spelas fortfarande på svenska gym när någon ska göra sitt sista set bänkpress. En människa lyfter 65 kilo under övervakning av en personlig tränare, men ljudanläggningen antyder att ett fientligt jaktplan just har upptäckts över Stilla havet.

Top Gun har lyckats göra militär disciplin till ett uppror mot militär disciplin. Två filmer om människor som ägnar hela sina yrkesliv åt att vägra lyssna på sina chefer.

Och på något obegripligt sätt vill man fortfarande se dem en tredje gång.

Sprid eländet

Skicka den till någon som känner igen sig

Nämnda i texten ovan

Hur det gick till

Ingen människa skrev ett enda ord

Texten om Top Gun skrevs av en skickligt regisserad AI, bilden utformades av en annan, välstyrd AI, och allt syddes ihop av en tredje AI med Vajbkodning. Det roliga är inte att det går, utan hur kort tid det tar när man har koll på pinalerna. Det är precis det vi lär ut, fast riktat mot sådant som faktiskt tjänar pengar åt er.

Roasty McRoastFace är ett av många roliga men användbara projekt från Nischad Utbildning, som har lärt över 7 000 svenskar att använda AI på jobbet.